–
Flaskbarnen från
Warszawas getto
Irena Sendler är den polska socialarbetaren som
riskerade sitt liv för att rädda 2 500 judiska barn
från Warszawas getto under andra världskriget.
text: Susanne Eriksson foto: Judiska museet i Warszawa och Mariusz Kubik
16
ott folk, vi måste byta sal.
Den prydliga mannen hastar
nervöst fram till mikrofonen
för att meddela de församlade att salen,
som tar 160 åhörare, är för liten.
Föreläsningen ska börja halv sju,
men redan strax före sextiden på kvällen ringlar en lång kö utanför Katasalen i ABF-huset i Stockholm. Nu
skyndar uppskattningsvis ett par hundra åhörare vidare till den stora hörsalen
för att få bästa möjliga plats.
G
Det är Irena Sendler som skapat ett så
stort intresse. Den i många år okända
icke-judiska socialarbetare som ledde
räddningsaktioner och räddade
omkring 2 500 judiska barn ur Warszawas getto under andra världskriget.
De som ska tala är Anna
Mieszkowska, författare till Irena Sendlers biografi och Piotr Zettinger, som
räddades av Irena Sendler som fyraåring. Även Irena Sendlers dotter var
inbjuden men valde att stanna hos sin
sjuka, nu 98-åriga mor, i Polen.
– Det är inte mycket jag kommer
ihåg, jag var bara fyra år, säger Piotr
Zettinger.
Men det han kommer ihåg är att
han stod gömd i en port tillsammans
med sin yngre kusin när han kände en
hand som föste iväg honom och någon
som sa ”spring”. Piotr Zettinger berättar att han tycker om att föreställa sig
att det var hans pappas hand som föste
iväg honom. I så fall var detta sista
gången han hade kontakt med sin
pappa.
– Sedan sprang vi.Tvärs över gatan
till en mörk öppning. Längre bort på
gatan patrullerade en beväpnad vakt
med ryggen mot oss. När han gått trettio steg bort från oss, då skulle vi passa
på att springa.
I den mörka öppningen väntade en
man som Piotr Zettinger inte minns
ansiktet på. Men han kommer ihåg att
mannen bryskt sa åt honom och hans
kusin att inte nysa eller hosta. ”Inte ett
knyst”, sa han.
– Sedan minns jag bara ryggen av
honom och att vi följde efter honom i
ett myller av gångar. Det var becksvart,
men mannen hade antingen en
Socionomen • 2/2008
förintelsens dag den 27 januari
ficklampa eller en lykta. Nu så här
efteråt har jag förstått att han ledde ut
oss genom kloaker och avloppssystem,
ut på andra sidan, den ariska sidan.
Flykten har etsat sig fast i Piotr Zettingers minne. Och traumat, det bär
han med sig, liksom så många andra
judiska barn. Han tycker sig dock
märka att de som är öppna med sin
bakgrund, liksom han, och talar om
sina känslor, de mår lite bättre än de
som förnekar och förtränger.
Irena Sendler var hjärnan och organisatören bakom räddningsaktionerna.Till
sin hjälp hade hon många frivilliga
medhjälpare. Irena Sendler arbetade
som socialarbetare och träffade och
kände många av de fattiga judefamiljerna i det som skulle komma att bli det
muromgärdade gettot i Warszawa. Men
i början av 1939, efter den tyska ockupationen, förbjöd tyskarna socialhjälp
till judar och man förbjöd också
polacker att gå in i gettot. Men Irena
Sendler lyckades utverka en falsk passersedel till sig och några medarbetare.
Irena använde täcknamnet Jolanta och
fick passera in i gettot under förevändning att hon var sjukvårdare.Tyskarna
var rädda för tyfus och att den skulle
sprida sig även till den ariska sidan.
Därför tilläts frivilliga sjukvårdsarbetare
att passera in i gettot.
Det var Irena Sendler som bedömde vilka barn som hade möjlighet att
räddas ur gettot. För Anna Mieszkowska har hon berättat att nästan alla mödrar frågade Irena om det fanns några
garantier för att deras barn skulle klara
sig. Irena svarade alltid att det inte fanns
några garantier, men att om barnen
blev kvar i gettot så kunde hon nästan
garantera att de antingen skulle dödas
eller dö av svält.
Lättast var det att rädda spädbarn.
De drogades ner och lades i lådor med
lufthål som passerade ut genom gettot
med olika transporter och leveranser.
På andra sidan väntade en vidtalad person som tog hand om lådan.
– Till spädbarnen skaffades en helt
ny födelseattest, med ett polskklingande namn, säger Anna Mieszkowska.
– De större barnen var svårare att
Socionomen • 2/2008
Bron mellan det stora och det lilla gettot för judar.
Mellan januari och juli 1942 började
deportationen till förintelselägret Treblinka.
smuggla ut.Till dem var Irena och hennes medhjälpare tvungna att hitta personbevis som tillhörde polska barn som
dött i kriget. En av många tragedier var
att man oftast var tvungen att sära på
syskon. Det var näst intill omöjligt att
hitta personbevis från två döda polska
syskon i samma ålder som de som skulle smugglas ut.
Uppfinningsrikedomen var stor.
Barnen smugglades ut till den ariska
sidan på många olika sätt.Trots att det
var förenat med dödsstraff att gömma
judar tog kloster, barnhem och katolska
familjer emot judiska barn. Ett av sätten
att smuggla ut barnen var genom gettots avlopps– och kloaksystem, precis
som i Piotr Zettingers fall.Andra sätt
var att mindre barn fick passera ut med
någon som tvångsarbetade på den ariska sidan.
– Då använde den som arbetade för
stora kängor som barnet fick stoppa
fötterna i. Sedan höll barnet sina armar
runt midjan eller i ett bälte på utsmugglaren som dolde barnet väl i en
stor rock, berättar Anna Mieszkowska.
Mitt på gränsen mellan det judiska
gettot och den ariska sidan fanns en
domstolsbyggnad. Den hade utgång
både på den judiska och på den ariska
sidan. Inte sällan fördes ett barn in i
byggnaden av en person på den judiska
sidan och lämnades för att hämtas av en
räddande familj på den ariska sidan.
Irena Sendler själv kände också en
spårvagnsförare som åkte in i gettot
med olika leveranser och som på olika
sätt, till exempel i en låda under någon
av vagnarna, smugglade ut barn till
andra sidan.Anna Mieszkowska påstår
att varenda räddningsaktion som Irena
genomförde lyckades.
– Inget barn som hon räddade
hamnade i händerna på tyskarna under
själva räddningsaktionen.
Totalt räddade Irena Sendler och
hennes medhjälpare omkring 2 500
barn ur gettot. Många som blev kvar
svalt ihjäl eller togs till förintelselägret
Treblinka där det dog 360 000 judar
bara under sommaren 1942. Piotr Zettinger som i dag föreläser i skolor
berättar att man räknar med att 90 procent av alla judiska barn i Polen dog
under förintelsen. 40 000 av dem kom
från Warszawa.
Irena Sendler arbetade inte bara
med smugglingen och dess organisation. Hon hade också sinnesnärvaro
nog att tänka framåt. Hon hoppades att
några barn ändå skulle komma att
överleva och att de då skulle vilja veta
sin verkliga identitet. Därför skrev hon
enligt ett kodsystem upp alla barns
judiska namn tillsammans med deras
17
➤
förintelsens dag den 27 januari
Andra världskriget och förintelsen
År 1919, efter första världskriget, bildas ett tyskt nationalistiskt högerparti, där en ung Adolf Hitler är verksam. Partiet
anser att judarna är en underlägsen ras. År 1921 blir Adolf Hitler partiledare och 1933 rikskansler (statsminister). Redan
1934 utesluter Hitlers regering judar från sjukförsäkringen och
de får inte äga mark. År 1935 träder Nürnberglagarna, antijudiska raslagar, i kraft. Judarna görs till en andra klassens medborgare eftersom endast personer av "tyskt blod" kan vara riksmedborgare. Till judar räknas alla som, oavsett religion, har
minst en mor- eller farförälder som är judisk.
I september 1939 invaderar Tyskland Polen. Den 3 september
förklarar England och Frankrike krig mot Tyskland.
Med start den 19 september 1939 beslutar Reinhard Heydrich,
chef för Gestapo, att fördriva polska judar från landsbygden till
getton i städerna. Warszawas getto var ett av dem och runt gettot byggdes en 18 kilometer lång mur. Så småningom började
människor att tvångsförflyttas (deporteras) från dessa getton
till koncentrationsläger och förintelseläger.
Förintelselägrens enda uppgift var att med industriella metoder avliva människor. Det fanns fyra renodlade läger av den
typen: Belzec, Sobibor, Chelmno och Treblinka, samtliga i
Polen. Det fanns också kombinerade koncentrationsläger
(arbetsläger) och förintelseläger, bland andra Auschwitz-Birkenau och Majdanek.
nya identitet med polskklingande
namn på små silkespapper. Lapparna
förvarade hon i en glasburk i sitt hem.
Den 20 oktober 1943, mitt i natten, stormade tyska Gestapo Irena Sendlers
lägenhet. Just den natten hade hon sin
mor och en medhjälpare sovande hos
sig. När Irena Sendler hörde dunkandet
på dörren förstod hon vad som höll på
att hända. Hon rafsade ihop lapparna
och gav dem till sin medhjälpare som
gömde dem i armhålorna och sedan
svepte hon om sig sin stora morgonrock. När tyskarna kom in sökte de
igenom hela lägenheten. Hade det varit
någon man där hade de fått ställa sig
bredbent med händerna mot en vägg,
men eftersom det bara var kvinnor så
hände det aldrig.
Gestapo grep Irena Sendler och tog
henne med sig. Hon fördes till det
ökända fängelset Pawiak där hon hölls
fängslad i tre månader och torterades.
Hon fick ben och fötter brutna och bär
18
I oktober 1939 genomförs de första gasningarna. Arbetsoförmögna, handikappade och utvecklingsstörda i Polen gasas till
döds i skåpvagnar med hjälp av koloxid.
Från den 23 november 1939 tvingas polska judar över 10 år
bära gula stjärnor på kläderna.
Till förintelselägret Treblinka i Polen skickades mestadels
polska judar. Högst ett par hundra människor lyckades fly och
överlevde till krigsslutet.
Den 27 januari 1945 befrias Auschwitz av den sovjetiska
armén. Det är därför vi firar Förintelsens dag just det datumet.
Detta är början på krigsslutet och vid det här laget har över en
miljon personer dött i Auschwitz. De sovjetiska soldaterna hittar endast några tusen överlevande fångar.
Den 30 april 1945 begår Adolf Hitler självmord i en bunker
tillsammans med Eva Braun.
Den 8 maj 1945 räknas som fredsdagen i Europa.
Det finns flera sätt att räkna, men uppskattningsvis beräknas
13 miljoner människor ha mördats i gaskammare, i arkebuseringar eller ha dött av svält i koncentrationsläger. Av dessa
var 5,3-6,3 miljoner judar (varav 1,2 miljoner barn) 2,5 miljoner kristna polacker, 3,3 miljoner sovjetiska krigsfångar och
200 000-500 000 zigenare.
Källa: Forum för levande historia
än i dag ärr efter tortyren.Trots tortyren berättade hon bara det som hon
och hennes medhjälpare kommit överens om.Till slut dömdes hon till
döden. Under slutet av kriget hade
dock den polska motståndsrörelsen
Zegota vuxit sig stark och där var Irena
Sendler en av förgrundsfigurerna.
Zegota betalade en vakt en stor summa
pengar för att han under förevändning
om att hon skulle föras till ett annat hus
för ytterligare förhör, skulle släppa
henne.Vilket han också gjorde.
Irena Sendler flydde men fick liksom sina utsmugglade barn hålla sig
gömd till krigets slut. Under den här
tiden återförenades Irena med den
medhjälpare som varit hos henne natten då hon arresterades. Eftersom de
inte längre kände sig säkra på något
gömställe la de lapparna med de räddade barnens rätta identiteter i glasflaskor
som de grävde ner i en trädgård.
Irenas barn, som de kallas, är nu mellan
65 och 80 år gamla och för Irena tog
kriget aldrig riktigt slut. Efter kriget
grävde Irena upp glasflaskorna med
barnens rätta identiteter och hon startade det mödosamma arbetet med att
försöka återförena alla barn med deras
föräldrar. Det var inte många föräldrar
som hade överlevt, men Piotr Zettingers mamma var en av dem. Hon
släpptes samma dag som Auschwitz
befriades, den 27 januari 1945. Efter att
ha letat efter Piotr, som då befann sig i
en helt annan del av Polen, kunde de
med Irenas hjälp återförenas. Piotr var
då sex år och åtta månader gammal.
– Jag kände inte igen henne. Jag var
ju bara fyra år när vi skildes åt. Och
hela tiden efter gick ut på att glömma
familjen så att man inte försade sig.
En tid efter kriget startade Irena ett
barnhem för de föräldralösa och ett
äldreboende för de ensamma äldre. Än
idag har den 98-åriga Irena Sendler
kontakt med många av de barn som
hon har räddat.
Socionomen • 2/2008
förintelsens dag den 27 januari
– Inget barn som hon räddade hamnade i händerna på
tyskarna under själva räddningsaktionen
Men historien är inte slut med
detta. Under många år var Irena Sendler okänd och bortglömd. Men i början på 2000-talet, på andra sidan Atlanten, fick några amerikanska
tonårsflickor från Kansas i uppgift att
sätta upp en pjäs om andra världskriget. De letade material och hittade en
notis om den polska motståndsrörelsen. Det enda kvinnliga namn som
fanns med i notisen var Irena Sendlers.
De kontaktade henne och satte upp en
tio minuter lång pjäs, ”Life in jar” –
”Livet i en flaska”, som fick uppmärksamhet långt utanför USA:s gränser.
Irena Sendler blev världskänd och
flickorna fick åka till Polen och sätta
upp sin pjäs på Judiska Teatern i Warszawa.
Anna Mieszkowska avslutar sin föreläsning med att säga att hon skulle bli väldigt glad om det blev en svensk översättning av biografin om Irena och
berättar att den tyska översättningen
fått stor uppmärksamhet och över sextio recensioner. Sedan tillkännager hon
också sorgset att en av Irena Sendlers
vänner och medhjälpare Vanda Rotenberg gått bort bara för några dagar
sedan.
Då reser sig en kvinna upp.
– Ursäkta mig, säger kvinnan med
berörd röst och gråtande inför hela
församlingen. Jag hade inte tänkt säga
något. Men när jag hör att Vanda
Rotenberg är död kan jag inte låta bli.
Det var hon som räddade mig. ■
Irena Sendler
Fotograf: Mariusz Kubik
Irena Sendler
Född: 15 februari 1910 i Polen i staden Otwock, 15 mil från Warszawa.
Familj: Hon uppfostrades som det enda barnet av katolska föräldrar. Fadern
var läkare. Han var den enda läkaren som behandlade fattiga judar i Otwock
och han dog i tyfus 1917. När han var döende sa han till den då sjuåriga
Irena att ”Om du ser några som håller på att drunkna måste du försöka
rädda dem, oavsett om du inte kan simma.”.
Utbildning: Irena utbildade sig till socialarbetare och arbetade för de sociala
myndigheterna i Warszawa.
Arbetet: Som socialarbetare försåg hon fattiga och föräldralösa med både
Fotnot. Bakom föreläsningen stod Vänföreningen för museet de polska judarnas historia, Polens Ambassad i Stockholm, SvenskPolska Föreningen i Stockholm, ABF Stockholm och Forum för levande historia. Föreläsningen om Irena Sendler var ett led i
programmet runt minnet av Förintelsens
dag, 27 januari.
Fotnot. Originaltiteln till Anna Mieszkowska
bok: ”Matka dzieci Holocaustu. Historia
Ireny Sendlerowej” (Moder till Holocausts
barn. Irena Sendlers historia). Muza förlag,
Polen, 2004.
Socionomen • 2/2008
mat och finansiell hjälp. De behovssökande var ofta fattiga judar. Men redan
tidigt under Irenas yrkesliv berövades judar socialhjälp. Då såg hon till att
de registrerades under polskklingande namn så att ingen, vare sig Irena och
hennes kollegor eller de judiska familjerna, skulle hamna i onåd i händelse
av en inspektion. Snart förbjöds också polacker att passera in i Warszawas
getto. Irena hade dock en vän inom hälso- och sjukvården som försåg henne
med en falsk passersedel in till gettot som sjukvårdare. Irenas täcknamn –
falska namn – var Jolanta.
Ledare i polska motståndsrörelsen: Under krigets sista år var Irena en av
förgrundsfigurerna i den polska motståndsrörelsens Zegota och ledde dess
barnsektion.
Barnens räddare: Tillsammans med ett tiotal andra nära vänner och socialarbetare räddade Irena Sendler 2 500 judiska barn från Warszawas getto.
19
