Populärvetenskaplig sammanfattning
Målet med vår studie var att undersöka balansorganets bidrag till upplevelsen av
helkroppsrörelse, kroppsform och kroppsuppfattning. För att göra detta använde vi oss av
Galvanisk Vestibulär Stimulering som kan användas för att specifikt ”störa” båggångarna i
balansorganet. Detta sker genom att man placerar två elektroder bakom vardera öra och
skickar en ström mellan dem. Strömmen påverkar balansnerven och i sin tur balansorganet
och gör att nervceller på anodsidan aktiveras mindre och de på katodsidan aktiveras mer. En
stående blundande person med huvudet upprätt får då en illusion av att falla åt katodsidan
vilket leder till ett balanssvar i form av att denne ”ramlar” åt anodens sida då strömmen sätts
på. Om man istället hela tiden växlar strömriktning så att anoden först är på höger sida och
sen på vänster och så vidare, kommer personen att uppleva en illusion av att denne gungar
från sida till sida. Försökspersonerna fick sitta i ett säte som roterade från sida till sida med en
rotationsaxel i höjd med pannan. Det vi sedan gjorde var att kombinera denna verkliga
rotationsrörelse med illusionen av rotation fasförskjuten i relation till den verkliga rörelsen
med olika gradtal (45,90,135,180,225,270,315). Vi upptäckte att då den galvaniska
stimuleringen var förskjuten 180 grader jämfört med den verkliga rotationen, alltså helt
motsatt, försvinner känslan av rotation och ersätts av en känsla av att bara röra sig i sidled.
Trots att man fortfarande roterar har man alltså ingen möjlighet att känna av detta utan man
tror att man rör sig från sida till sida. Det verkar som att det bara är balansorganets båggångar
som kan signalera att hela kroppen roterar. Det finns alltså inga rotationsreceptorer i kroppen
som signalerar detta (åtminstone inte vid dessa låga hastigheter). Vi såg att vid 45 graders
fasförskjutning uppstod en illusion av att kroppen böjs. Vid en fasförskjutning på 90 grader
uppstår mer bisarra illusioner. De flesta beskriver här en känsla av att kroppen är delad i
brösthöjd och den övre och undre delen rör sig åt olika håll eller att den övre delen glider från
sida till sida på den undre. Våra resultat har lett oss fram till slutsatsen att balansorganet bidrar
till upplevelsen av kroppsform och kroppsuppfattning vid rörelse genom att ge hjärnan
information om gravitationsfältets riktning. Utifån detta kan sedan signalerna från de andra
krafter som samtidigt verkar på kroppen tolkas.
Problem och brister gällande kroppsuppfattningen är vanligt vid många neurologiska och
psykiatriska tillstånd och även vid vanligt åldrande. Det är därför viktigt att utforska detta
område ytterligare för att få en större förståelse för hur det fungerar, vad som går fel vid olika
sjukdomstillstånd och kanske i förlängningen hur man kan behandla och rehabilitera detta.
