BILAGA C:4
Handläggare
Datum
1 (43)
Uppdragsnr
2011-05-06
Tel
Fax
@afconsult.com
Bilaga C4
ReWind Vänern AB
Påverkan på det akvatiska livet
vid Stenkalles grund
Granskad
ÅF Infrastructure AB
IVL Svenska Miljöinstitutet
ÅF-Infrastructure AB
Hamntorget 3, Box 467, 651 10 Karlstad. Telefon 010-505 00 00. Fax 054-10 19 31. www.afconsult.com
Org nr 556185-2103. Säte i Stockholm. Certifierat enligt SS-EN ISO 9001 och ISO 14001
BILAGA C:4
2011-05-06
2 (43)
Innehåll
1
INLEDNING
3
2
2.1
2.2
2.3
2.4
2.5
2.5.1
2.5.2
2.6
2.7
2.8
2.9
2.9.1
2.9.2
MILJÖFÖRHÅLLANDEN I NORRA VÄNERN
4
Allmänt
4
Is
5
Vattenstånd
5
Hydrografi
6
Sediment
9
Bottentyp och sedimentation
9
Metaller och organiska föreningar i sediment
14
Vattenkvalitet
19
Bottenfauna
20
Vegetation-påväxtalger
23
Fisk
25
Fiskfauna
25
Stenkalles grunds betydelse som lekområde och uppehållsområde
för fisk
29
3
3.1
3.2
3.3
3.4
3.5
3.6
3.7
MILJÖKONSEKVENSER AV ETABLERING OCH DRIFT AV
VINDPARKEN
33
Påverkan på strömningsförhållanden
33
Effekter av grumling under byggfasen
33
Effekter av kabelutläggning
34
Effekter av elektromagnetiska fält
36
Effekter av ljud
36
Effekter av skuggning och reflexer
38
Effekter av fysisk exploatering och bildandet av artificiella rev 38
4
REFERENSER
40
Bilagor
Bilaga C:4:1 Engdahl, A., P.-A. Nilsson & R. Råden, 2010. Provfiske vid Sten
Calles grund. Rapport från Medins Biologi AB. 5 sid.
Bilaga C:4:2 Notini, M. & R. Bengtsson, 2011. Hårdbotteninventering vid
Stenkalles grund 2010. Tronerud Miljö & Natur. Januari 2011.
BILAGA C:4
2011-05-06
1
Inledning
ReWind Vänern AB, härefter benämnd ReWind, ansöker om tillstånd enligt
Miljöbalken för etablering av vindkraftverk i norra Vänern. Etableringen gäller
en vindpark med 20 vindkraftverk på och i anslutning till Stenkalles grund.
Stenkalles grund är ett grundflak i norra Vänern ca 18 km sydväst om Karlstad
(figur 1).
När det gäller landanslutningen av kabel för energiöverföring till fastlandet så
finns idag två alternativ. Dels en kabelöverföring till Dingelsundets
mottagningsstation på Hammarö parallellt med den kabel som idag löper från
en existerande vindpark vid Gässlingegrund. Alternativet är att ta iland kabeln
till Stora Enso Skoghalls fastighet på Hammarö.
Inför ansökan avseende nyetableringen av vindkraftpark på Stenkalles grund
har en recipientbedömning genomförts för att utvärdera förhållandena i norra
Vänern samt konsekvenserna av en vindkraftpark inom detta område.
Underlaget består av resultat från den samordnade recipientkontrollen i norra
Vänern (vattenkvalitet och biologiska undersökningar) samt undersökningar
genomförda inom Vänerns vattenvårdsförbunds regi (sediment).
Kompletterande undersökningar (provfiske, dykinventering avseende fauna,
flora och fisk) vid Stenkalles grund har genomförts inför ansökan och
redovisas. Den generella beskrivningen av Vänern härrör från en tidigare
recipientbedömning av ÅF för den befintliga vindparken vid Gässlingegrund
med liknande förhållanden som vid Stenkalles grund (Karlsson, 2005).
3 (43)
BILAGA C:4
2011-05-06
2.2
Is
Isförhållandena i Vänern varierar år från år. I Vänerns skyddade vikar ligger i
regel is varje år mellan januari och mars medan förhållandena i öppna Vänern
varierar. Den statliga isbrytarverksamheten omfattar även Vänern, vilket
innebär att hamnarna i Vänern hålls öppna för trafik året om, dock med vissa
tonnagebegränsningar och krav på isklass (SJÖFS 2003:16).
2.3
Vattenstånd
Vattenfall ansvarar för att Vänerns vattenstånd regleras enligt gällande
vattendom från år 1937. Regleringen sker vid kraftverken i Vargön, Trollhättan
och Lilla Edet till vilka följaktligen Vänern fungerar som ett stort
vattenmagasin. Vattenståndet får variera mellan 43,16 och 44,85 m över havet.
43,80 meter över havet är sjökortets nivå eller den så kallade referensnivån.
(Karlsson, 2005;Christensen, 2007).
Länsstyrelsen i Västra Götalands län har upprättat en överenskommelse med
Vattenfall AB om en ändrad tappningsstrategi för Vänern från 2008.
Överenskommelsen har upprättats på uppdrag av regeringen för att minska
risken för översvämningar. Strategin innebär i princip att Vänerns sjöyta i
medel sänks med cirka 15 cm. Genom långtidsprognoser kan Vänerns högsta
vattennivåer minska med cirka 40 cm. Samhällsnyttan med den nya
regleringsstrategin bedöms som mycket stor, dock kan regleringsstrategin få
negativa konsekvenser för Vänerns stränder, skärgårdar och vikar (Christensen,
2010).
Vattendjupet i vänervikarna är ofta litet, vilket medför att vinden förorsakar
stora och lokalt växlande variationer i vattenståndet. Frånlandsvind minskar i
allmänhet vattenståndet. Vindarna förorsakar även vattenståndsvariationer med
ca 4 timmars tidsintervall mellan topparna. Vid Vänersborg har iakttagits en ca
1 m stor tillfällig sänkning av vattenståndet förorsakad av vinden. (Från
Karlsson, 2005)
5 (43)
BILAGA C:4
2011-05-06
Tabell 2
9 (43)
Signifikant våghöjd vid olika vindhastigheter vid Gässlingegrund.
Från Karlsson, 2005.
Vindhastighet (m/s)
Signifikant våghöjd (m)
5
0,7
10
15
20
1,4
2,2
3,0
Vid Stenkalles grund är den effektiva fetchen även knappt 50 km (figur 4) och
våghöjden vid olika vindhastigheter bör vara likartad som vid Gässlingegrund.
2.5
Sediment
2.5.1
Bottentyp och sedimentation
Följande definitioner av bottentyper används normalt inom sjösedimentologin
enligt Karlsson (2005) (ursprungligen från Håkanson & Jansson, 1983):
På ackumulationsbottnar (A-bottnar) sker en kontinuerlig deposition av
finmaterial och inom dessa områden kan en lagerföljd byggas upp och här
samlas föroreningarna.
Transportbottnar (T-bottnar) kännetecknas av en diskontinuerlig deposition.
Finmaterial kan sedimentera men i samband med kraftiga stormar kan material
återföras till vattenmassan (resuspension). Även lutningsbetingade T-bottnar
förekommer. På områden där bottenlutningen överstiger 5 % kan finmaterial
genom utglidningar och skred förflyttas mot djupare liggande A-bottnar.
Erosionsbottnar (E-bottnar) domineras av grova ytsediment (sand, grus och
sten) eller av berg i dagen. Föroreningshalten är i regel låg.
Vilken bottentyp som uppträder beror framförallt på förhållanden mellan
vattendjup och fetch. En stor fetch innebär att vindgenererade vågor av stor
våghöjd kan utbildas. Om vattendjupet samtidigt är ringa erhålles
erosionsbottnar.
I figur 5 redovisas en bottendynamisk karta över Vänern som konstruerats
utifrån kännedom om vattendjup och fetch. Av figuren framgår att en mosaik av
samtliga bottentyper förekommer i norra Vänern, vilket hänger samman med
det varierande bottendjupet. I området runt Stenkalles grund tenderar bottnarna
att bestå av erosions- och transportbottnar
BILAGA C:4
2011-05-06
sand/moränbottnar. Bergtäckningen är endast upp till 2-3 meter, ställvis är
berget blottat eller närmast blottat. Bottentypen ger inget enhetligt mönster i
sonarbilden där uppstickande mörkare partier snabbt växlar med ljusare
depressioner i botten. De uppmätta djupvärdena på Stenkalles grund sträcker
sig från 7-23 m under referensytan i sjökortet. Ekolodsprofilen (Fig.8) ger en
god uppfattning av områdets allmänna topografi och sedimentfördelning.”
Figur 6
Läget av mätlinjerna på Stenkalles grund med utbredning av
täckningsområden för sonarmätningen. (Från Flodén, 2010).
11 (43)
BILAGA C:4
2011-05-06
Figur 7
Sonarmosaik, profilen 5A061303 från norra delen av området,
väster om Stenkalles grundet. (Från Flodén, 2010).
Figur 8
Sedimentekolodsprofilen 5A061303 genom Stenkalles grund.
Profilen demonstrerar den ostnordostliga dalgång som från
områdets västligaste del sträcker sig in mot mätområdets
mellersta del. Söder och norr om dalgången är bergläget högt
med endast obetydlig sedimenttäckning. Mot kartområdets
perifera delar faller berget åter undan och sedimenttäcket ökar
mot 10 meter. (Från Flodén, 2010.)
12 (43)
BILAGA C:4
2011-05-06
2.5.2
Metaller och organiska föreningar i sediment
2.5.2.1
Kattfjorden och norra Vänern
14 (43)
Ett väldokumenterat miljöproblem i norra Vänern är förekomsten av kvicksilver
i sediment och fisk (Lindeström, 2001). Kvicksilverkontamineringen i
Kattfjorden har sitt huvudsakliga ursprung ifrån en kloralkalifabrik belägen vid
Skoghall. Utsläppet till Kattfjorden uppskattades under 1960-talet till ca 3 ton
per år.
I figur 10 redovisas tidsutvecklingen för kvicksilverhalten i Kattfjorden
ytsediment. Av figuren kan det konstateras att tillfriskningsförloppet när det
gäller halter av kvicksilver i sedimenten har gått relativt långsamt. Halterna av
kvicksilver har i runda tal halverats jämfört med situationen 1974 samtidigt som
kvicksilvertillförseln har minskat dramatiskt.
Av figur 10 kan man också konstatera att kvicksilverhalterna är högst i den
västra delen av Kattfjorden trots att fabriken låg vid den östra stranden. Detta
kan förklaras av den dominerande strömningen som går västerut i Kattfjorden
(figur 3). Vidare späds halterna i sediment i den östra delen, av material som
transporteras från Klarälven och sedimenterar till botten.
Figur 10
Halter av kvicksilver i ytsediment (0-1 cm) i Kattfjorden 1974,
1983 och 1994. Isolinjerna redovisar halter i mg/kg ts. Från
Lindeström (2001).
Uppföljande sedimentundersökningar har genomförts år 1998 och 2008/2009 i
Kattfjorden samt vid station 1 i NV Värmlandssjön i närheten av Stenkalles
grund (figur 11).
BILAGA C:4
2011-05-06
Figur 11
15 (43)
Stationer för provtagning av sediment år 2008/2009. Från
ALcontrol, 2009 (modifierad).
Resultaten för kvicksilver och övriga metaller redovisas i tabell 3. Metallhalterna i Kattfjordens sediment år 2008 var i regel mycket låga till måttlig
höga, såsom år 1998. De flesta metaller som klassades som måttligt höga var i
närheten av gränsen till låg halt.
Tabell 3
Metallhalter i ytsediment från NV Värmlandssjön (stn 1) och
Kattfjorden (stn 11) i jämförelse med bl.a. bakgrundshalter och
Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (NV, 1999). Höga och
mycket höga halter inramade. (Från Alcontrol, 2009; modifierad).
En skillnad registrerades jämfört med studien år 1998, kvicksilverhalten var
högre år 2008 och bedömdes som hög, även om haltnivån låg i närheten av
BILAGA C:4
2011-05-06
16 (43)
klassgränsen till måttlig halt. Även haltnivån i NV Värmlandssjön var högre
jämfört med tidigare och bedömdes som hög halt. Liknande förhöjning av
kvicksilverhalt i sediment registrerades på flertalet stationer i Vänern
(ALcontrol, 2009).
Orsaken till de högre kvicksilverhalterna antogs bero på bl.a. höga flöden och
översvämningar (ALcontrol, 2009): ”Översvämning kan ge ökad utlakning av
kvicksilver från mark och grundvatten. Högre flöden kan bidra till ökad
transport av kvicksilverförorenade sediment från erosions- och
transportbottnar till ackumulationsbottnar.”
Analys av dioxiner/furaner har genomförts år 2002 i Kattfjorden. Halten var i
nivå/lägre än vad som registrerades år 2009 i centrala Värmlandssjön
(ALcontrol, 2009).
EOX (extraherbara halogenerade föreningar, ett mått på klorerade föreningar)
analyserades inom Vänerns Vattenvårdsförbundets regi 2008/2009 (figur 12).
Halterna har reducerats, vilket överenstämmer med tidigare sedimentstudie
avseende EOCl (extraherbart klorerade föreningar) i Kattfjorden och i en
gradient mot öppna Vänern (Grahn, 2003). Halten av EOX är nu generellt låga
både i Kattfjorden såväl som vid övriga provtagningsstationer i Vänern.
Figur 12
Halter av extraherbart organiskt halogena föreningar (EOX) och
extraherbart organiskt klor (EOCl) i ytsediment från bl.a.
Kattfjorden (stn 11) i jämförelse med Naturvårdsverkets
bedömningsgrunder (1999b). Streckad linje anger gränsen mellan
låga och måttligt höga halter och heldragen linje anger gränsen
till höga halter. (ALcontrol, 2009).
BILAGA C:4
2011-05-06
18 (43)
Enligt Malmaeus & Karlsson (2005) visade analyserna ”mestadels låga till
mycket låga metallhalter i sedimenten. Kvicksilverhalterna var emellertid höga
i de djupare sedimenten (>8 cm) i provpunkt I och J (>1 mg/kg ts) och måttligt
höga i ytsedimenten i provpunkt H, I, J och K (0,3 – 1 mg/kg ts) enligt
Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (NV, 1999). Förutom kvicksilver så
förekom måttligt höga halter av krom, nickel och zink runt 10 cm i provpunkt I
och J, och dessutom måttligt hög kopparhalt på 18-20 cm i provpunkt I.”
Prover analyserades även med avseende på PCB (polyklorerade bifenyler) i tre
provpunkter. De summerade halterna jämfördes med Naturvårdsverkets
bedömningsgrunder för förorenad mark (NV, 1999b). ”Tillståndet
konstaterades vara mindre allvarligt i provpunkt A och G, och måttligt
allvarligt (0,02 – 0,06 mg/kg ts) i provpunkt I.” (Malmaeus & Karlsson, 2005)
Det kan tilläggas att vid sedimentundersökningen i Kattfjorden inom Vänerns
Vattenvårdsförbunds regi var halten av PCB i ytsedimentet vid samma nivå
(0,014 mg/kg ts) (ALcontrol, 2009).
Analysresultat för EOCl redovisas i tabell 4. Malmaeus & Karlsson (2005)
konstaterar följande: ”Enligt Håkanson et al. (1988) ligger den naturliga
bakgrundsnivån i svenska sjöar och kuster runt 10-30 mg/kg GF. Provpunkt C
och E kan därmed sägas uppvisa naturliga halter, medan provpunkterna från
djupare liggande bottnar har halter jämförbara med tidigare uppmätta halter
på andra platser i Kattfjorden och Värmlandssjön.”
Tabell 4
Analysvärden av EOCl. Halter i mg/kg GF (glödgningsförlust).
Provpunkt
C
E
I
K
Sedimentdjup 0-2 cm 8-10 cm 8-10 cm 0-5 cm
EOCl
7,5
34
865
231
Slutligen konstaterades vid undersökningen att det aktuella området vid
Dingelsundet för nedgrävning av kabeln utgörs av erosions- och
transportbottnar och således saknar förutsättning för deposition av
miljöstörande ämnen (Malmaeus & Karlsson, 2005).
BILAGA C:4
2011-05-06
2.6
19 (43)
Vattenkvalitet
Här nedan redovisas en kort sammanfattning av vattenkvaliteten i område
nordost om Stenkalles grund. Data härrör från den samordnade recipientkontrollen vid station Ka20 i den södra delen av Kattfjorden. Resultaten baseras
dels för perioden 2003-2007 och dels för 2007-2009 (Alcontrol, 2008;
ALcontrol, 2010). Resultaten från den första perioden jämförs med
Naturvårdsverkets tidigare bedömningsgrunder för sjöar (NV, 1999), där
bedömningarna var ”låg, måttlig, hög, mycket hög och extremt hög halt”. År
2007 tillkom nya bedömningsgrunder för vissa av parametrarna som beskriver
vattenkvaliteten (NV, 2007), där bedömningen klassas som ”hög, god, måttlig,
otillfredsställande och dålig status”.
Yt- och bottenvatten vid station Ka20 har i regel pH-värden över 7 och bedöms
som nära neutralt. Vattnet är svagt färgat både vid yta och vid botten (< 20 g
Pt/l).
Halten av totalfosfor, som anses begränsa primärproduktionen av alger i Vänern
klassas som låg för åren 2003-2007 (figur 14), vilket tyder på näringsfattiga
förhållanden. Näringsstatusen vid Ka20 klassas som hög för åren 2007-2009
(ALcontrol, 2010), vilket går i linje med tidigare resultat.
Figur 14
Resultat från recipientkontrollen åren 2003-2007 i Kattfjorden.
Låga fosforhalter (vänstra figuren), syrerikt tillstånd (mitten)och
höga kvävehalter (högra figuren). (Från Alcontrol, 2008).
Den låga fosforhalten avspeglas i låga klorofyllhalter och klorofyllhalten för
åren 2007-2009 klassas som hög status. Klassning av status avseende påverkan
av näringsämnen och lätt nedbrytbar organisk förorening på kiselalger (IPS)
visar även på hög status. Detta går i linje med tidigare påväxtundersökningar för
perioden 2003-2007, då näringsstatusen utifrån påväxtsamhället klassades som
näringsfattigt.
Siktdjupet klassas även ha hög status för perioden 2007-2009, vilket beror på
den lägre produktionen av algbiomassan. Syrehalten i bottenvatten klassas som
BILAGA C:4
2011-05-06
20 (43)
syrerikt (figur 14), vilket delvis beror på att produktionen av algbiomassan är
liten och inte kräver några mängder syre vid nedbrytningsprocessen på botten.
Organiskt material, mätt som TOC, klassas som låg halt för perioden 20032007 och bekräftas även vid provtagningen år 2009.
Däremot är kvävehalten relativt hög och klassas som måttlig för perioden 20032007 (figur 14). Höga kvävehalter är ett generellt problem vid delar av
Vänerkusten med stort vattenutbyte med stor-Vänern och beror på stor tillförsel
av kväve från luften p.g.a. den stora sjöytan samt jordbrukspåverkan främst i
områdena kring Vänerns södra del (ALControl, 2010).
2.7
Bottenfauna
Bottenfaunaundersökningar utförs vanligen på mjuka bottnar. För mjukbottnar
finns en väl etablerad metodik för bedömning av bottenfaunans
artsammansättning och individtäthet och dess koppling till miljötillståndet.
Bottenfaunaundersökningar fungerar framförallt som en indikator på ett
områdes organiska belastning och syrgasförhållandena längs bottnarna. Vid
ansträngda syrgasförhållanden minskar utbredningen av syrgaskrävande arter
och vid permanent syrgasbrist slås alla högre djur ut varvid bioturbationen
(omblandningen av de översta sedimentlagren) upphör och så kallade
laminerade (varviga) sediment bildas.
Vid en station i närheten av Skoghalls Bruk har bottenfauna undersökts årligen
inom den samordande recipientkontrollen. I figur 15 åskådliggörs resultaten.
Figur 15
Resultat från bottenfaunaundersökning i Kattfjorden (Från
ALcontrol, 2010).
”Stationen utgör en första undersökningspunkt nedströms Skoghalls Bruk. Vid
provtagningen noterades svavelvätelukt från sedimentet samt fibrer. Det
sistnämnda tyder på att proverna tagits på eller i närheten av en fiberbank.
Bottenfaunans sammansättning indikerade ett måttligt näringsrikt tillstånd och
syrerika förhållanden i bottenvattnet. Statusen klassades som hög med avseende
på eutrofiering. Denna bedömning avvek inte från klassningen enligt
Naturvårdsverkets kriterier. Värdena för medelantal taxa och individtäthet har
varierat under perioden 1996-2009, och var 2009 klart högre än "bottenåret"
BILAGA C:4
2011-05-06
21 (43)
2008. Värdena för O/C-index visar ingen tydlig trend och värdet för BQI har
legat relativt stabilt, förutom vid undersökningen 2008. Förmodligen har
miljöförhållandena varit förhållandevis likartade, åtminstone under den senare
delen av undersökningsperioden. Bedömningen med avseende på näringstillstånd har varierat mellan näringsfattigt och måttligt näringsrikt under
undersökningsperioden. Förmodligen är näringstillståndet i denna del av
Kattfjorden i gränszonen mellan dessa två bedömningsklasser. Vid
undersökningen 2009 noterades inte några fjädermyggsindivider inom gruppen
Chironomini med skador på mundelarna. Vid en samlad expertbedömning med
utgångspunkt från undersökningarna av mundelsskador sedan 2001 klassades
statusen med avseende på påverkan av miljögifter i sedimentet som god.
Mundelsskador förekom vid några av de första undersökningstillfällena i låga
till måttligt höga skadefrekvenser men några missbildade mundelar har inte
noterats sedan 2006.” (Kommentar från Medins Biologi AB, Från ALcontrol,
2010).
När det gäller bottenfauna på grunda och hårda bottnar som dominerar vid
Stenkalles grund är denna miljötyp betydlig mindre undersökt.
År 2003 genomfördes en kvalitativ inventering av bottenfauna i 10 stycken
grunda biotoper i sydöstra Vänern genom sparkprov ned till 1 meters djup
(Johansson, 2003). Fyra av lokalerna hade exponerade lägen och
bottenförhållanden som kan förmodas likna de som råder vid Stenkalles grund.
Vid de exponerade lokalerna påträffades signifikant färre taxa och färre
individer jämfört med de mera skyddade lägen vilket framgår av figur 16. Vid
de exponerade lokalerna dominerade dagsländor och blötdjur (snäckor och
musslor).
Figur 16
Medelvärde för antal taxa och för individer av bottenlevande djur
på i skyddade respektive exponerade lokaler i sydöstra Vänern år
2003. Från Johansson (2003).
BILAGA C:4
2011-05-06
22 (43)
År 2005 genomfördes en bottenfaunaundersökning vid Gässlingegrundet
(Notini & Bengtsson, 2006), i samband med planerad vindkraftpark, där stenar
insamlades och bottenfauna räknades och vägdes för att erhålla en bild av
bottenfauna på hårdbotten från tre olika djup (2; 3,5 och 7,5 m:s djup). Nästan
80 % av bottenfauna bestod av insekter, där fjädermygglarverna Chironomidae
utgjorde nästan hälften av alla registrerade individer. Näst vanligast var
nattsländelarver (knappa 30 %) följt av virvelmaskar (Turbellaria) (ca 16 %).
Bottenfauna-biomassan konstaterades vara låg vid Gässlingegrundet och
minskade med stigande djup.
En bottenfaunaundersökning vid Stenkalles grund genomfördes hösten 2010
(Bilaga C:4:2) med samma metodik som vid Gässlingegrundet år 2005.
Bottenfauna studerades från tre lokaler med olika djup (6; 8,5 och 10 m) (figur
17).
C
B
A
Figur 17 Läge och djup för de studerade lokalerna på Stenkallesgrund. (Från
Bilaga C:4:2)
BILAGA C:4
2011-05-06
23 (43)
Bottenfauna på Stenkalles grund var fåtalig. Totalt hittades 59 individer av 10
olika arter i de 35 proverna från Stenkalles grund (tabell 5).
Tabell 5
Registrerade arter av bottenfauna vid Stenkalles grund år 2010.
(Från Bilaga C:4:2)
Turbullaria
Chironmidae
Gossosmatidae
Oligocheta
Gastropoda
Isopoda
Summa
arter
1
3
3
1
1
1
10
Insekter tillhörande familjen Gossosomatidae (nattsländelarver) och
Chironomidae (fjädermygglarver) var vanligast. Tillsammans utgjorde de 71 %
av bottenfaunan, vilket överensstämmer med resultaten från Gässlingegrundet
år 2005 (Notini & Bengtsson, 2006). Små kräftdjur både Gastropoder och
Isopoder var också relativt vanliga vid Stenkalles grundet och tillsammans
utgjorde de ca 17 %.
Ett överslag av djurbiomassan på Stenkalles grund beräknades på samma sätt
som vid Gässlingegrundet år 2005. Kalkylen gav ca 2 ton per km² (torrvikt) för
hela grundet, vilket kan jämföras med 4,3 ton per km² (torrvikt) för Gässlingegrundet, d. v. s. faunabiomassan vid Stenkalles grundet är mycket låg.
2.8
Vegetation-påväxtalger
Vid Stenkalles grund har genomförts en undersökning avseende påväxtalger på
tre olika djup (6; 8,5 & 10 m) (se figur 18) (Bilaga C:4:2). Någon annan
växtlighet saknas p.g.a. rådande bottenförhållanden och djup samt p.g.a.
vågexponeringen.
Följande slutsats gäller för påväxtsamhället vid Stenkalles grund:
”Undersökningar av det bottenlevande algsamhället i sjöar är mycket ovanliga
och studier på större djup än cirka en meter är extremt ovanliga i Sverige.
Därför vet vi väldigt lite om vilka arter och i vilka mängder som finns djupare i
sjöar.
Algsamhället på Stenkalles grund i Vänern visar på en intressant flora med
några sällan eller aldrig noterade arter av blågrönalger i Sverige. Om man
bortser från kiselalgerna som av resursskäl inte kunna undersökas fullständigt
på mer än en nivå, så är artrikedomen störst på den grundaste lokalen, d.v.s. 6
meters djup. På detta djup registrerades även flest intressanta arter. En
rödalg, smaragdpyssling som bara tidigare noterats i Vättern, frånsett ett stort
antal platser i rinnande vatten, registrerades på alla provdjup.
BILAGA C:4
2011-05-06
26 (43)
Sammanställning över provfiskeresultaten år 2002 framgår av tabell 6.
Resultaten visar att abborre och mört dominerade både vikt och antalsmässigt.
Artsammansättning och antalet arter var likartad år 2002 jämfört med 1997 och
1989. Förhållandena i de provfiskade områdena avviker inte påtagligt från mer
opåverkade områden i Vänern (Tana & Grahn, 2003).
Tabell 6
Sammanställning över provfiskeresultat från Kattfjorden och
Sätterholmsfjärden år 2002. Data från Tana & Grahn (2003).
Stn:
1
2
4
6
7
8
Antal arter
Totalt
antal/nät
Total
vikt/nät (kg)
7
33
8
22
7
25
4
23
8
25
5
11
2,56
1,98
1,55
1,28
2,35
0,85
Abborre
Björkna
Braxen
Gers
Gädda
Gös
Id
Löja
Mört
Sutare
Vimma
Totalt
Total vikt per 30 nät (kg) (Totalt antal)
38
29
29
27
37
(478)
(353)
(496)
(486)
(402)
8,6
3,9
3,5
0,19
1,8
(101)
(38)
(48)
(2)
(8)
4,9
3,4
3,1
3,5
(11)
(8)
(7)
(7)
0,44
0,31
0,34
0,29
0,30
(76)
(46)
(62)
(46)
(48)
1,6
(1)
0,15
0,50
0,63
(2)
(3)
(5)
2,4
(2)
0,053
(3)
24
21
9,2
11
23
(305)
(218)
(126)
(148)
(269)
1,3
1,0
(2)
(1)
0,30
1,0
(2)
(9)
76,1
59,7
46,8
38,5
70,6
(976)
(670)
(745)
(682)
(746)
12
(151)
3,4
(57)
0,15
(22)
0,37
(1)
9,2
(106)
25,1
(337)
I augusti 2005 under en natt genomfördes vid Gässlingegrund ett provfiske
(ALcontrol, 2006) med 8 bottenstående nordiska översiktsnät. Resultaten
redovisas i figur 20. Fångsten dominerades av abborre och mört och fiskfaunan
bedömdes som måttligt artrik med en hög individtäthet och biomassa. Stora
delar av abborr- och mörtfångsterna bestod av relativt sett stora individer och
årsungar av dessa arter påträffades inte. Den låga andelen cyprinider
BILAGA C:4
2011-05-06
28 (43)
I september 2010 under en natt genomfördes vid Stenkalles grund ett provfiske
(Bilaga C:4:1) med 8 bottenstående nordiska översiktsnät. Resultaten redovisas
i figur 21.
Figur 21
Resultat från provfiske under en natt vid Stenkalles grund i
september 2010. (Från Bilaga C:4:1).
Resultatet av provfisket visade på en måttligt artrik fiskfauna med en låg
individtäthet och biomassa. Fångsten dominerades av abborre av varierande
längd, men inga årsungar av varken abborre eller av de övriga påträffade
arterna.
BILAGA C:4
2011-05-06
29 (43)
Av mer utpräglat pelagiska fiskarter, såsom siklöja, fångades endast enstaka
individer, vilket var förväntat då pelagiska fiskarter inte fångas så bra i
bottensatta nät.
Enligt indexet EQR8 klassades områdets ekologiska status med avseende på
fiskfaunan som otillfredsställande, på gränsen till måttlig status. En anledning
till lägre status kan vara att indexet inte är utvecklat för mindre områden i stora
öppna system. En annan orsak kan vara att vattentemperaturen var relativt låg,
vilket i hög grad påverkar fångstutfallet och var fiskar uppehåller sig.
Vidare gjordes en bedömning enligt tidigare bedömningsgrunder från 1999,
såsom provfisket vid Gässlingegrund 2005. Den sammanvägda bedömningen
här blir att avvikelsen från det förväntade bedöms som liten.
Vidare konstaterades att några rödlistade arter eller i övrigt ovanlig arter inte
registrerades . Några skador i form av ryggradskrökningar eller dylikt
observerades inte heller på de fångade individerna.
2.9.2
Stenkalles grunds betydelse som lekområde och
uppehållsområde för fisk
Vänerns vattenvårdsförbund har sammanställt uppgifter om kommersiellt
intressanta fiskarters lekområden samt områden som är viktiga för fisket av
dessa arter (Christensen, 2006). Vänerns yrkesfiskare har varit uppgiftslämnare.
Sammanställningen beträffande gös, sik och siklöja redovisas i figur 2224vidare har även abborre och gädda diskuterats då dessa fiskarter även har viss
betydelse för fisket (Christensen, 2006).
Abborre och gädda leker och växer upp på grundområden mellan 0-6 m:s djup
(Christensen, 2006). En färgmarkering i figur 22 visar att grundområde med
dessa djupförhållanden finns vid Stenkalles grund. Det kan dock antas att detta
grund inte är aktuellt som lekområde varken för abborre eller gädda p.g.a. det
exponerade läget med kalspolade hällar, block, sten och grus som dominerande
bottentyp. Vidare saknas vegetation vilket både gädda och abborre föredrar i sitt
lekområde. För gädda sker leken i sjöar på översvämmade strandängar och vid
kusten i vegetationsklädda grunda vikar där vattentemperaturen stiger snabbast
under våren (www.fiskeriverket.se ). Rommen är svagt klibbig och fäster vid
vegetationen. Detsamma gäller för abborre; leken sker under på grunt vatten där
romsträngarna gärna fästs på vegetation (www.fiskeriverket.se ).
Vid dykundersökningar i maj 2005 vid Gässlingegrund med liknande
förhållanden som Stenkalles grund påträffades heller inte några spår av fisklek i
form av fiskrom (Notini & Bengtsson, 2006).
BILAGA C:4
2011-05-06
3
33 (43)
Miljökonsekvenser av etablering och drift av
vindparken
Inom Naturvårdsverkets regi har tidigare sammanställts en litteraturstudie av
påverkan på djur och växter från vindkraft till havs (NV, 2001). Energimyndigheten och Naturvårdsverket genomför ett kunskapsprogram (Vindval)
under perioden 2005-2012 för att ta fram mer fakta kring vindkraftverk och
dess påverkan på bl.a. det akvatiska livet i kustvattnen (NV, 2008a & NV,
2010). Inom Vindval har genomförts studier om vindkraftens påverkan på det
marina livet under byggfasen och vid drift. Resultaten visar att störningen är
störst under byggfasen (NV, 2010).
Nedan följer en bedömning avseende konsekvenser av etablering och drift av
vindpark vid Stenkalles grund baserat på ovannämnda litteratur och där
jämförelse även görs med den befintliga, vindparken vid Gässlingegrundet.
3.1
Påverkan på strömningsförhållanden
Vid etableringen av vindkraftparken kommer fundament att formeras som
vindkraftverken förankras i. Fundamenten placeras på bergbottnar mellan ca 410 meters djup. Sammantaget leder detta till att några tiotals m2 av den totala
sektionsarean mot Värmlandssjön på uppskattningsvis 3 800 km2 kommer att
försvinna . Området vid Stenkalles grund är kraftig exponerat för
vind/vågverkan och har bland den största effektiva fetchen i hela Vänern (figur
4). Vattenområdet påverkas även av storskaliga coriolisdrivna vattenrörelser
(figur 2). Vattenomsättningen är med andra ord mycket god och den bedöms
inte komma att påverkas av etableringen av vindkraftparken.
3.2
Effekter av grumling under byggfasen
En studie inom Vindval visar att ingen påverkan av muddringsverksamheten på
förekomsten av småfisk eller på enstaka arter kunde beläggas, varken efter 1
dygn eller efter 1 månad när muddringen avbrutits (Hammar et al., 2008).
Muddringen skedde vid Lillgrund i samband med anläggning av gravitationsfundament på en botten bestående av kalksten, sand och sten och på ett djup av
4–9 m.
Bottnarna vid Stenkalles grund utgörs av hällar, block, sten, grus, sand och
blottlagda fläckar av hård ishavslera enligt observationer vid hårdbotteninventeringen hösten 2010 (Bilaga C:4:2). Detta är logiskt med tanke på tanke
på områdets exponering mot öppna Vänern. Det saknas med andra ord
förutsättning för att finmaterial skall sedimentera på bottnarna runt Stenkalles
grund.
BILAGA C:4
2011-05-06
35 (43)
Det finns för närvarande flera olika alternativ beträffande anslutningen till
elnätet på land. Ett av alternativen är Dingelsundsådran, såsom Vindpark
Vänerns kabeldragning. Ett andra alternativ är den närbelägna Kråkviken. De
två andra alternativen är att ta iland kabeln till Stora Ensos fastighet och sedan
göra en anslutning vid Akzo Nobel eller vid Stora Enso Skoghall. En mer
utförlig beskrivning av dessa hänvisas till den tekniska beskrivningen.
På grundare botten (Dingelsundsådran/Kråkviken) planeras kabelläggningen
från Stenkalles grund komma att genomföras med plöjning, vilket kan medföra
en viss grumling.
I samband med muddringsarbeten har omfattande studier av grumlingseffekter
har genomförts (Blomqvist, 1983; Hansson, 1995), vilka i sig i regel medför
väsentligt större grumling jämfört med nedgrävning av kablar. Dessa studier har
entydigt visat att den ekologiska effekten av grumling är ringa. Däremot kan det
givetvis uppfattas som ett estetiskt problem av boende runt vikar där grumlande
arbeten genomförs eftersom siktdjupet minskar under den tid arbetena pågår
och ibland några dagar/veckor därefter. Den grundläggande orsaken till att
grumlande arbeten inte medför några betydande miljöeffekter är att grumling i
sig är en naturlig process som sker varje gång det blåser kraftigt då det sker en
resuspension (uppgrumling) av finmaterial som tillfälligt deponerats på
erosions- och transportbottnar och som medför att halten suspenderat partikulärt
material (SPM) i vattenmassan ökar (Håkanson et al., 2004).
Fisk är generellt relativt okänsliga för SPM och har dessutom förmåga att
orientera sig bort från områden med höga partikelkoncentrationer. Fisklarver är
ofta känsligare för SPM jämfört med ägg och vuxna individer, men även för
dessa krävs ofta höga partikelkoncentrationer (> 100 mg/l) för att reducera
överlevnaden (Hansson, 1995). Mortaliteten hos fiskägg kan öka om de täcks
av ett lager sedimenterat material. Detta kan dock undvikas genom att
genomföra grumlande arbeten utanför lekperioder för fisk.
Effekten på bottenfauna och fastsittande vegetation blir givetvis påtaglig i de
områden som direkt utsätts för grävning eller sprängning. En återkolonisation
kan dock förväntas ske inom ett par år. Påverkan på växt- och djurplankton
anses försumbar (Blomqvist, 1983).
De två alternativa kabelanslutningarna till Akzo Nobel/Skoghall kommer
sannolikt att genomföras med styrd borrning. Närmast land inom detta område
är botten täckt av timmerbråte, vilket gör att det finns risk för att kabeln skadas.
Därför planeras att kabeln närmast land (ca 300 m) kommer att anslutas genom
styrd borrning. Detta betyder att istället för att gräva ner kabeln i sedimentet,
kommer kabeln att borras igenom botten vid en punkt och vidare till land. Detta
kommer sannolikt att minska grumling samt risken att frigöra kvicksilver från
sediment mot bakgrund av områdets kontamineringshistorik (se kapitel 2.5.2).
BILAGA C:4
2011-05-06
36 (43)
När det gäller risken för kontamineringen av gamla sediment vid Dingelsundet
och Kråkviken genomfördes en sedimentundersökning längs kabelstråket inför
kabelanläggningen till Dingelsundet (Malmaeus & Karlsson, 2005) (se kapitel
2.5.2 och figur 13). Undersökningen visade att bottnarna i det berörda området
utgörs av erosions- och transportbottnar där det saknas förutsättning för
permanent fastläggning av miljöstörande ämnen och följaktligen har halterna av
kvicksilver, liksom övriga metaller, PCB och EOCl befunnits vara låga.
När det gäller risken för läckage av miljöfarliga ämnen från kabeln anses den
liten (Karlsson, 2005). Vid eventuella skador på kabelns ytterhölje ökar risken
för läckage av främst koppar och bly. Ur ett massbalansperspektiv kan dock de
tillskott av metaller som är aktuella i de flesta vattenområden anses försumbara.
3.4
Effekter av elektromagnetiska fält
Vindkraftverk ger upphov till magnetfält genom de kablar som förbinder
vindkraftverken med elnätet. Dessa magnetfält kan orsaka lokala störningar på
jordens magnetfält, något som teoretiskt skulle kunna påverka de organismer
som utnyttjar fälten för t.ex. orientering.
Vid den planerade vindparken vid Stenkalles grund kommer att användas
växelströmskablar. En studie med avseende på ålars orienteringsförmåga har
genomförts vid en växelströmskabel mellan Öland och fastlandet (NV, 2008b).
Ålarnas hastighet förbi växelströmskabeln reducerades med ungefär en halv
timme. Det bedömdes dock inte vara en stor effekt och inte speciellt oroande.
3.5
Effekter av ljud
Vindkraftverk alstrar ljud som sprids både till luft och till vatten. Hur ljud i
havet fortplantas beror på flera faktorer bland annat vattnets temperatur,
salthalt, bottentyp och djup. I grunt vatten och hårt bottensubstrat fortplantas
ljud längre och påverkansområdet blir därmed större jämfört med på djupare
vatten respektive mjukt substrat (citat från NV, 2010, ursprungligen
Ingemansson, 2005). Störst påverkan av ljud bedöms ske vid etablering av
vindkraftverk (NV, 2010). Det konstateras vidare att när det gäller bottenfauna
så bedöms de har förmåga att anpassa sig till olika ljud och vibrationer i vattnet,
eftersom en rik bottenfauna av ryggradslösa djur normalt förekommer nära
vindkraftverksfundamenten (Wikström & Granmo, 2008).
När det gäller ljudpåverkan på fisk har ljudmätningar visat att vindkraftverk
alstrar undervattensljud som kan uppfattas av fiskar via deras olika hörselorgan.
En ljudvåg består både av tryck och av partikelrörelse. Fisk använder sig av ljud
BILAGA C:4
2011-05-06
37 (43)
för att finna föda, undvika rovdjur och för kommunikation. Vindkraftsetablering kan leda till ett ändrat undervattensljud och därmed påverka fiskars
beteende och leda till stress. Fiskar kan delas in i två kategorier beroende på
hörselförmågan, nämligen hörselgeneralister och hörselspecialister. Till
hörselgeneralister hör fiskarter som är känsliga för partikelacceleration och i
vissa fall ljudtryck, medan specialister är arter som är känsliga både för
ljudtryck och för partikelacceleration. En generalist hör ljud från 10–500 Hz
och en specialist från 10–1200 Hz (Från NV, 2010 ursprungligen från Popper et
al., 2003) .
I en studie i laboratoriemiljö undersöktes om ljud påverkade födointag eller
ökade nivåerna av stresshormonet kortisol i blodet hos mört, abborre och och
öring från Bottniska viken (Båmstedt et al., 2009). Resultaten visade att
undervattensljud med frekvenser från 6–180 Hz och en ljudintensitet mellan
70–120 dB inte gav några negativa effekter på de undersökta fiskarnas
födointag eller stressnivåer. Studien visade att många arter av fisk inte påverkas
negativt av undervattens-ljud på 80 m avstånd från ett vindkraftverk. Under 3
Hz går det inte att mäta ljudfrekvenser från vindkraftverk eftersom
bakgrundsljud alstrade från vågor döljer dessa frekvenser.
I en annan undersökning var målsättningen att bestämma partikelaccelerationen
vid vindkraftverk och relatera dessa nivåer till kända tröskelvärden för ett antal
fiskarter (Sigray et al., 2009). Studien visade att torsk, abborre, rödspätta och
lax bara uppfattade partikel-accelerationen inom det allra närmaste området.
Utanför en 10 m radie från ett vindkraftverk bedöms inte dessa fiskarter kunna
påverkas. Trots att undersökningen inte omfattar responsstudier på speciellt
många fiskarter är bedömningen den att detta gäller för de flesta fiskarter i
Östersjön och detta bör således även gälla Vänernfisk, då många av fiskarterna i
Vänern är desamma som i Östersjön.
En annan studie med abborre, öring och mört konstaterades likartade resultat.
Fisken verkade inte vara särskilt känsliga för det ljud som produceras av
vindkraftverk. Försök i laboratoriemiljö uppvisade ingen respons på ljud enligt
ett projekt vid Umeå Universitet (NV, 2008).
Med tanke på att fisk har registrerats vid den befintliga vindparken vid
Gässlingegrundet (Bilaga C:4:2), bedöms inte ljudpåverkan från
vindkraftverken på fisken vara störande.
Vid eventuell pålning i samband med etableringen av vindkraftverken uppstår
dock extremt höga ljudnivåer (NV, 2010). Detta gör förebyggande skyddsåtgärder för att minska negativa effekter särskilt under anläggningsarbetet
speciellt viktiga. Pålningsarbeten bör därför inte genomföras under perioder när
exempelvis viktiga fiskarter leker.
BILAGA C:4
2011-05-06
3.6
38 (43)
Effekter av skuggning och reflexer
Hastig överskuggning och reflexer uppkommer vid vindkraftverk genom att
rotorbladen antingen bryter eller reflekterar en ljuskällas strålar. Många
organismer reagerar med undflyende eller försiktighet inför hastig
överskuggning. Enligt tidigare litteratursammanställning finns inga studier
inom detta område utförda (NV, 2001). Inget nytt har tillkommit inom Vindval
(NV, 2010). Bedömningen är att detta inte bör utgöra någon märkbar störning
på vattenorganismerna, då småfisk har registrerats vid fundamenten vid
Gässlingegrundet (Bilaga C:4:2).
3.7
Effekter av fysisk exploatering och bildandet av
artificiella rev
En etablering av en vindkraftpark medför en viss fysisk exploatering av
ianspråktaget område, som skulle kunna vara till men för områdets organismer.
Samtidigt kan kraftverksfundamenten fungera som artificiella rev. Ytor på
fundamenten kan om de utformas på ett fördelaktigt sätt utgöra substrat åt
hårdbottenlevande alger och djur (NV, 2008b). Påväxt på reven innebär nya
habitat och ökad födotillgång för fisk och övrig rörlig fauna. Det nya habitatet
ökar inte bara födotillgången utan skapar även skydd mot starka strömmar och
predatorer, vilket ökar koncentrationen av fisk och övrig fauna intill verken.
Dykningar vid den befintliga vindparken vid Gässlingegrundet hösten 2010
visade på förekomst av småfisk och påväxtalger kring fundamenten och enstaka
större fiskar har registrerats kring kablarna på botten (Bilaga C:4:2).
Ytterligare en aspekt är att delar av området där en vindkraftpark etableras i
regel avlyses från fiske, p.g.a. ankringsförbud vid kablar. På så sätt skapas
fredningszoner för fisk, som totalt sett kan ha en gynnsam effekt på områdets
fiskbestånd.
I Östersjön har blåstång (Fucus vesiculosus) en viktig ekologisk betydelse på
grunda hårdbottnar där de vanligtvis dominerar makroalgfloran och tjänstgör
som ”barnkammare och skafferi” för fisk och andra marina organismer.
Därmed utgör grunda utsjöbankar i Östersjön viktiga livsmiljöer. Det är mindre
troligt utifrån det underlag som tagits fram från både Gässlingegrund och
Stenkalles grund i Vänern att dessa grund har samma ekologiska betydelse
(Notini & Bengtsson, 2006 & (Bilaga C:4:2), då makroalger eller annan högre
vegetation saknas i stort sett.
Givetvis kommer en störning av växt- och djurliv att ske i omedelbar anslutning
till fundamenten i samband med byggnationen. Det är dock en förhållandevis
liten areal som tas i anspråk och några effekter ur ett ekosystemperspektiv är
BILAGA C:4
2011-05-06
39 (43)
inte att förvänta. En återkolonisation av bottenfauna och vegetation inom direkt
berörda ytor sker sannolikt inom ett par år.
Dykobservationer vid den befintliga vindparken vid Gässlingegrund indikerar
att vindkraftsfundament i denna del av Vänern inte inneburit något negativt för
flora och fauna utan snarast lett till en, lokalt begränsad, produktionsökning av
alger, fauna och fisk.
Sammanfattningsvis bedöms inte etableringen av vindkraftparken medföra
annat än en marginell förändring av de fysiska förhållandena vid Stenkalles
grund.
BILAGA C:4
2011-05-06
4
40 (43)
Referenser
ALcontrol, 2006. Norra Vänern 2005. Årsrapport från samordnad
recipientkontroll för Norra Vänerns intressenter, 284 sid.
ALcontrol, 2008. Norra Vänern 2003-2007. Flerårsrapport från samordnad
recipientkontroll för Norra Vänerns intressenter, 444 sid.
ALcontrol, 2009. Metaller och organiska miljögifter i Vänersediment
2008/2009. Vänerns vattenvårdsförbund rapport nr 52. Rapport från ALcontrol
AB.
ALcontrol, 2010. Norra Vänern 2009. Årsrapport från samordnad
recipientkontroll för Norra Vänerns intressenter, 269 sid.
Almer, B., 1977. Kapitel 12 Fiskar och fiske i Vänern. . I: Vänern en
naturresurs. Liber, Stockholm, sid 212-236.
Båmstedt, U., S. Larsson och Å. Stenman, 2009. Effekter av undervattensljud
från havsbaserade vindkraftverk på fisk i Bottniska viken. Naturvårdsverkets
rapport 5924 från Vindval mars 2009.
Christensen, A., 2010. Vänern. Årsskrift 2010. Vänerns vattenvårdsförbund
Rapport nr 57.
Christensen, A., 2007. Djur och växter i Vänern. Fakta om Vänern.
Vattenvårdsplan för Vänern. Bakgrundsdokument 2. Vänerns
vattenvårdsförbund Rapport nr 44.
Christensen, A., 2006. Hur mår Vänern? Vattenvårdsplan för Vänern.
Bakgrundsdokument 1. Vänerns vattenvårdsförbund Rapport nr 40.
Blomqvist, S., 1983. Ekologiska bedömningsgrunder för muddring och
muddertippning. Statens naturvårdsverk PM 1613.
Flodén, 2010. Skoghall, Gässlingegrund & Stenkalles grund. Ekolodningar och
Side Scan Sonarmätningar i norra Vänern 2005 & 2010. 2010-11-01. Bilaga
C:9 till Miljökonsekvensbeskrivningen i Rewind Offshore ansökan maj 2011.
Grahn, O., 2003. Miljösituationen i Skoghalls bruks recipientområde –
Kattfjorden – vattenkvalitet, sediment och bottenfauna. ÅFMiljöforskargruppen rapport F03/17.
BILAGA C:4
2011-05-06
41 (43)
Grotell, C., 2003. Undersökningar på abborre 2002 i recipienten till Stora Enso
Skoghalls Bruk. ÅF-Miljöforskargruppen rapport F03/021.
Hansson, S. 1995 En litteraturgenomgång av effekter på fisk av muddring och
tippning samt erfarenheter från ett provfiske inför Stålverk 80. i: Strategier för
fiskeribiologiska undersökningar relaterade till byggföretag i vatten. Nordiska
ministerrådet. TemaNord 1995:513.
Hammar, L, Wikström, A, Börjesson P och Rosenberg R. 2008. Studier på
småfisk vid Lillgrund vindpark. Effektstudier under konstruktionsarbeten och
anläggning av gravitationsfundament. Naturvårdsverkets rapport 5831från
Vindval maj 2008.
Håkanson, L., 1977a. Kapitel 2 Djupförhållanden. I: Vänern en naturresurs.
Liber, Stockholm, sid 19-29.
Håkanson, L., 1977b. Kapitel 6 Bottnar och sediment. I: Vänern en naturresurs.
Liber, Stockholm, sid 75-94.
Håkanson, L. & M. Jansson. 1983. Principles of lake sedimentology. SpringerVerlag, Berlin, 316 p.
Håkanson L., Jonsson B., Jonsson P. & Martinsen K., 1988. Påverkansområden
för klorerat organiskt material från massablekerier. Naturvårdsverket rapport
3522, 165 sid.
Håkanson, L., Gyllenhammar, A. & Brolin, A., 2004. A dynamic model to
predict sedimentation and suspended particulate matter in coastal areas.
Ecological Modelling 175:353-384.
Johansson, J, 2003. Inventering av bottenfaunan i tio litorala biotoper i Vänern
Vänerns vattenvårdsförbund Rapport nr. 32
Karlsson, 2005. Miljöförhållanden i norra Vänern – konsekvenser av etablering
av vindkraftpark. Rapport från ÅF-Process 2005-11-01.
Kling, Å., Olvstam, M-L., Rosell, M. & Törnkvist, M., 2001. Kabelanslutning
av havsbaserad vindkraft - Tillståndsprövning och miljöpåverkan. Elforsk
rapport 01:05
Klingberg, F., 2000. Redeponering av cesium - 137 och
ackumulationshastigheter inom Klarälvens mynningsområde i Vänern. SGUinternrapport.
BILAGA C:4
2011-05-06
42 (43)
Lindell, T., 1975. Vänern I: vänern, vättern, mälaren, hjälmaren – en översikt.
Liber, Stockholm, sid 21-36.
Lindell, T., 1977. Kapitel 5 Hydrologi – skärgårdsområdenas hydrodynamik. I:
Vänern en naturresurs. Liber, Stockholm, sid 61-74.
Lindström, M., Håkanson, L., Abrahamsson, O. & Johansson H., 1999. An
empirical model for prediction of lake water suspended particulate matter.
Ecological Modelling 121:185-198.
Lindeström, 1995. Sedimentkartering i norra Vänern 1994. Förekomst av
cellulosafiber och organiskt material. Miljöforskargruppen rapport F94/045.
Lindeström, L. 2001. Mercury in Sediment and Fish communities of lake
Vänern, Sweden: Recovery from contamination. Ambio Vol. 30 8:538-544
Malmaeus, M. & Karlsson, M., 2005. Sedimentförhållanden i Dingelsundet.
ÅF-rapport för Vindpark Vänern, 26 sid.
NV, 2010. Vindkraftens miljöpåverkan. Nu vet vi det här! Vindkraftens
miljöpåverkan – resultat från forskning 2005-2009 inom Vindval.
Naturvårdsverket rapport.
NV, 2008a. Vindkraftens miljöpåverkan. Resultat från forskning 2005-2007
inom kunskapsprogrammet Vindval. Naturvårdsverket rapport.
NV, 2008b. Miljömässig optimering av fundament för havsbaserad vindkraft.
Naturvårdsverket rapport 5828.
NV, 2007. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten
och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i
ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Naturvårdsverket. Handbok
2007:4. Utgåva 1, december 2007. Bilaga A. Bedömningsgrunder för sjöar och
vattendrag.
NV, 2001. Vindkraft till havs. En litteraturstudíe av påverkan på djur och
växter. Naturvårdsverket rapport 5139.
NV, 1999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag.
Naturvårdsverket rapport 4913.
NV, 1999b. Metodik för inventering av Förorenade områden. Naturvårdsverket
rapport 4918.
BILAGA C:4
2011-05-06
Notini, M. & R. Bengtsson, 2006. Dykinventeringar av hårdbottnarna vid
Gässlingegrundet under 2005. Miljö & Natur. Delrapport 2. Januari 2006.
Pettersson, M., 2000. Vindkraft till havs en litteraturstudie av påverkan på djur
och växter. Naturvårdsverket rapport 5139.
Popper, A.N., Fay, R.R., Platt, C. and Sand O. 2003. Sound
detectionmechanism and capabilities of teleost fishes. Sensoryprocessing in
aquaticenvironments. Collins, S.P. and Marshall N.J. Springer –Verlag New
York 3-38.
Sigray, P., M. Andersson och T. Fristedt, 2009. Partikelrörelser i vatten vid ett
vindkraftverk. Akustisk störning på fisk. Naturvårdsverkets rapport 5963 från
Vindval juli 2009.
SJÖFS 2003:16. Regulations and General Advice of the Swedish Maritime
Administration on Swedish Ice Class for traffic on Lake Vänern. Swedish
Maritime Safety Inspectorate.
Smith, IR. & Sinclair, IJ, 1972. Refererad till i: Håkanson, L. & Jansson, M.,
1983. Principles of lake sedimentology. Springer-Verlag, Berlin, 316 p.
Sonesten, L., 2004. Bottendjur I: Årsskrift 2004 Vänerns vattenvårdsförbund.
Tana, J. & Grahn, O., 2003. Provfiske i recipienten till Skoghalls Bruk 2002.
ÅF-Miljöforskargruppen rapport F03/18.
Wikström A. och Å. Granmo, 2008. En studie om hur bottenlevande fauna
påverkas av ljud från vindkraftverk till havs. Naturvårdsverkets rapport 5856
från Vindval september 2008.
43 (43)
Provfiske vid Sten Calles grund 2010
Medins Biologi AB Företagsvägen 2, 435 33 Mölnlycke Tel 031-338 35 40 Fax 031- 88 41 72 www.medins-biologi.se Org. Nr. 556389-2545
Vänern, Sten Calles grund
Datum:
2010-09-21
Utloppskoordinat:
647666/129906
Statusklassning enligt Naturvårdsverket 2007
Fiskparametrar i EQR8
Inhemska arter (antal)
Artdiversitet (antal)
Artdiversitet (vikt)
Relativ biomassa inhemska arter (F/A)
Relativt antal av inhemska arter (F/A)
Medelvikt i totala fångsten
Andel fiskätande abborrfiskar
Kvot abborre/karpfiskar
EQR8
Klassning:
P-värde klass 1
0,00
Otillfredställande status
P-värde klass 2
0,01
Indexvärde
Referensvärde
P-värde
Z-värde
5,0
2,94
2,33
567,2
8,2
69,2
0,50
1,46
9,6
2,91
3,33
1258,2
45,5
26,6
0,36
0,83
0,0
1,0
0,2
0,1
0,0
0,1
0,4
0,6
0,29
-3,00
0,06
-1,33
-1,71
-2,91
1,77
0,82
0,51
Statusklass:
P-värde klass 3
0,44
4
P-värde klass 4
0,51
P-värde klass 5
0,03
Kommentar
Provfisket genomfördes enligt samma metodik som för nätprovfiske inom ramen för Norra Vänerns
recipientkontroll dvs åtta bottennät lades i provområdet i de dominerande djupzonerna. Samtliga
individer längdmättes till närmaste millimeter och fisken vägdes artvis för varje nät.
Resultatet av provfisket visade på en måttligt artrik fiskfauna med en låg individtäthet och biomassa.
Fångsten dominerades av abborre av varierande längd, dock förekom inga årsungar av abborre eller
av de övriga påträffade arterna. Det undersökta provområdet är stort och ligger relativt långt ut på
öppet vatten och biotoper av denna typ hyser i allmänhet färre arter än sådana där strandområden
med vegetation och andra mer diversa miljöer förekommer. Av mer utpräglat pelagiska fiskarter, som
t ex siklöja, fångades endast enstaka individer, vilket var förväntat då pelagiska fiskarter inte fångas så
bra i bottensatta nät.
Enligt indexet EQR8 klassades områdets ekologiska status med avseende på fiskfaunan som
otillfredsställande, på gränsen till måttlig status. Det finns dock flera orsaker till att klassningen inte
skall ges alltför stor tyngd vid den samlade bedömningen. En orsak är att EQR8 inte är utvecklat för
mindre områden i stora öppna system. En annan orsak är att vattentemperaturen var relativt låg,
vilket i hög grad påverkar fångstutfallet och var fiskar uppehåller sig. Den totala fångsten bedömdes
vara mindre än förväntat. Huruvida detta beror på att grundområdet normalt hyser glesa fiskbestånd
är svårt att med säkerhet säga.
Som komplement till statusklassning med EQR8 har fångstresultatet från Sten Calles grund också
bedömts enligt tidigare bedömningsgrunder från 1999, de bedömningsgrunder som också användes
för provfisket vid Gässlingegrund 2005. Den sammanvägda bedömningen här blir att avvikelsen från
det förväntade bedöms som liten.
Inga rödlistade eller i övrigt ovanlig arter påträffades. Ej heller kunde några skador i form av
ryggradskrökningar eller dylikt observeras på de fångade individerna.
Medins Biologi AB, Företagsvägen 2, 435 33 Mölnlycke. Tel 031-338 35 40, www.medins-biologi.se
Provfiske i Vänern, Sten Calles grund
Fångst i respektive bottennät samt nätens placering
Nätnummer:
Djupzon:
Koordinater:
Riktning:
Fiskedjup:
Fiskart
Abborre
Gers
Mört
Sik
Siklöja
Summa:
Nätnummer:
Djupzon:
Koordinater:
Riktning:
Fiskedjup:
Fiskart
Abborre
Gers
Mört
Sik
Summa:
1
6-12 m
6569924/1355300
öst
9,6-9,8 m
antal
vikt (g)
7
1150
1
6
1
364
0
0
1
57
10
1577
5
6-12 m
6570007/1359123
öst
6,8-8,9 m
antal
vikt (g)
4
25
1
12
2
300
0
0
7
337
Koordinater angivna i RT90
2
6-12 m
6569629/1356210
öst
9,1-9,2 m
antal
vikt (g)
2
246
6
63
0
0
0
0
0
0
8
309
6
6-12 m
6570359/1358755
öst
8,6-9,9 m
antal
vikt (g)
4
500
1
6
0
0
1
134
6
640
3
6-12 m
6570116/1356981
öst
6,8-8,1 m
antal
vikt (g)
3
48
0
0
1
203
0
0
1
3
5
254
7
6-12 m
6571097/1358590
öst
7,5-8,1 m
antal
vikt (g)
6
189
3
14
4
603
0
0
13
806
4
6-12 m
6569799/1357892
öst
9,6-12,5 m
antal
vikt (g)
2
228
3
30
2
208
0
0
0
0
7
466
8
6-12 m
6571319/1356922
öst
9,0-8,9 m
antal
vikt (g)
3
56
4
31
0
0
1
61
8
148
Tronerud Miljö & Natur
Januari 2011
HÅRDBOTTENINVENTERING VID
STENKALLES GRUND 2010
Södra Boda Tronerud
665 93 KIL
Tfn
E-post
@gmail.com
1
SAMMANFATTNING
Bottenundersökning av Stenkalles grund har visat att förhållandena i stort liknar de som
råder vid Gässlingegrundet. Grundet kännetecknas av ett exponerat läge. Botten består av
hällar, block, stenar, grus och sand och blottlagda fläckar av hård ishavslera s.k.
transportbottnar. En tuff miljö för många organismer.
Produktionen av bottenlevande fauna och flora är låg, lägre än på Gässlingegrundet.
Orsaken är ett större djup och längre avstånd från land. Den dominerande faunan är
insektslarver. Hur ägg och larver hamnar ända här ute är en gåta, kanske förs de hit med
strömmen.
Undersökningar av påväxtalgerna i sjöar är mycket ovanliga, och studier av dessa på större
djup än cirka en meter är extremt ovanliga i Sverige. De undersökningar som genomförts på
Gässlingegrundet och Stenkalles grund har därför genererat mycket för vetenskapen ny
artkunskap, men de pekar också på behovet av fler undersökningar. Klart är att vi här har
algsamhällen med hög diversitet och låg biomassa.
Den ringa tillgången till föda är en starkt begränsande faktor för populationen av
bottenlevande fiskar. Antalet stationära stensimpor är sannolikt betydligt lägre här än på
Gässlingegrundet.
God vattenomsättning och begränsad predation gör att detta kan vara ett bra område för
lek av siklöja. Enligt yrkesfiskare pågår fiske efter siklöja på Stenkalles grund under
lekperioden oktober - december.
Dykobservationer vid den befintliga vindparken vid Gässlingegrund indikerar att
vindkraftsfundament i denna del av Vänern inte inneburit något negativt för flora och fauna
utan snarast lett till en, lokalt begränsad, produktionsökning av alger, fauna och fisk.
3
Innehållsförteckning
HÅRDBOTTENINVENTERING VID STENKALLES GRUND 2010
BAKGRUND................................................................................................................................. 5-6
Allmänt ............................................................................................................................................ 5
Tidigare undersökningar vid Gässlingegrundet.......................................................................... 6
MÅLSÄTTNING ............................................................................................................................. 7
METODER ................................................................................................................................... 7-8
RESULTAT ................................................................................................................................ 8-17
Påväxtalger ................................................................................................................................. 8-13
Vad är påväxtalger? ............................................................................................................ 8-9
Biomassa av påväxtalger ................................................................................................... 9-10
Kvalitativ bedömning av påväxtalger ............................................................................ 10-12
Inledning ................................................................................................................... 10
Analyser av fytobentossamhället (bottenlevande påväxtalgerna)....................... 11
Fytobentossamhället på 6 meters djup ................................................................. 11
Fytobentossamhället på 8,5 meters djup .............................................................. 12
Fytobentossamhället på 10 meters djup ............................................................... 12
Sammanfattning algsamhället ............................................................................................. 13
Bottenfauna .............................................................................................................................. 13-16
Abundance macrofuna .................................................................................................... 13-15
Biomassa av bottenfauna....................................................................................................... 16
Fisk ................................................................................................................................................. 17
DISKUSSION ........................................................................................................................... 18-19
SAMMANFATNING .................................................................................................................... 20
REFERENSER .............................................................................................................................. 21
BILAGOR ................................................................................................................................. 22-27
4
BAKGRUND
Allmänt
På uppdrag av Rewind Offshore AB har Tronerud Miljö & Natur i samarbete med Karlstad
dykarklubb och Mikroalg utfört undersökningar av bottenfaunan och påväxtalger vid Stenkalles
grund med anledning av en planerad vindpark i området.
Samma konstellation utförde också hårdbotteninventeringar under 2005 inför
vindkraftsutbyggnaden på Gässlingegrundet nord-ost om det nu aktuella området.
C
B
A
Figur1. Gässlingegrund och Stenkalles grund. Läge och djup för de studerade
lokalerna på Stenkallesgrund. A. N59°12'41" E13°17'06" B. N59°13'17" E13°17'31"
och C.N59°14'12" E13°18'37".
5
MÅLSÄTTNING
Målet med undersökningarna var att bygga vidare på erfarenheterna och resultaten från
Gässlingegrundet vid de nya undersökningarna på Stenkalles grund. Genom att genomföra
undersökningar på likartat sett skulle jämförbara data erhållas. Skillnaden var att Stenkalles grund
ligger ca 6-8 km längre ut i Vänern och att vattendjupet är större.
I planeringen ingick också att, genom observationer från dykare i området, bedöma effekterna på
fauna och flora av den befintliga vindparken på Gässlingegrundet.. Detta ökar sannolikheten för
att dra rätt slutsatser av effekten av nya vindkraftverk på Stenkalles grund.
METODER
Provtagningen utfördes 7 november 2010. Vid tillfället var vattenståndet i Vänern 0,46 m över
”normalvatten”, en nivå som på senare år verkar vara mer normal. Vid tillfället deltog
(båtförare, navigatör),
(dykare, undervattensfotograf,
och
(dykare) och
.
En sten har inneslutit av dykaren i zip-påsen, Foto;
Prover för bestämning av algbiomassan och bottenfaunan uttogs på tre stationer med varierande
djup på Stenkalles grund 6, 8,5 och 10 m:s djup. Den metod som tillämpas är den så kallade
”plastic bag” metoden som innebär att stenar innesluts av dykare och hela innehållet med växter
och djur förs upp till ytan för bestämning och kvantifiering i laboratoriet. Tidigare studier med
denna metod har visat att själva provtagningsförfarandet är mindre problematiskt än befarat.
Rörliga bottenlevande organismer och organismer med simförmåga som insekter, kräftdjur, m.m.
7
har i allmänhet starka skyddsreflexer som innebär att djuren söker skydd i substratet vid fara och
därför vid en provtagning flyr in mot stenen och påväxten (Notini, 1980).
Vid genomgång av det insamlade materialet avlägsnas synliga djur från stenarna, varefter algerna
borstas bort med en fin borste. Materialet synades under lupp för att upptäcka ytterligare djur och
efter att ha separerat alger från sand fick algerna sedimentera. Merparten av ovanstående vatten
sögs av med hjälp av spruta. En del av algproverna, material från 25 stenar, skickades i vått
tillstånd till
på Mikroalg för artbestämning och analys av påväxtalgerna. Övriga
prover torkades i ugn, 48 h och 75 ˚ C före vägning med analysvåg.
Vid beräkningen av antal och biomassor i samtliga redovisade figurer har först stenarna normerats
till varandra genom att multiplicera den faktiska ytan av stenarna med en faktor som ger mängd
per stenyta i m². För att komma över från insamlade stenarnas faktiska yta till bottenytan har
därefter antagits att det går dubbelt så många stenar på en m² eftersom halva stenen är vänd uppåt.
Därför har samtliga här redovisade värden i figurerna multipliceras med en faktor 2. Det betyder
att om samtliga här redovisade värden i stället divideras med 2 får man antal och biomassor per
stenyta.
RESULTAT
Påväxtalger
Vad är påväxtalger?
Alger har länge setts som en primitiv växtgrupp, som saknar rot, stam och blad. Under senare år
har man delat gruppen alger i växter, dit grön- och rödalgerna hör, och ett flertal andra grupper dit
övriga alger förts. Påväxtalgerna i ett vatten utgörs av de för ögat synliga, men framför allt av de
för ögat osynliga mikroskopiska alger som sitter fast på olika substrat. Detta fastsittande levnadssätt gör påväxtalgerna beroende av det omgivande vattnet för näringsupptag och gasutbyte. De
påverkas också av substrattyp, temperatur- och ljusförhållanden samt vattnets rörelser. Påväxtalger
är enkelt byggda och reagerar därför ofta snabbare och starkare än andra organismgrupper på
förändringar i vattenkvaliteten. De flesta har en mycket stor spridningsförmåga och invaderar
snabbt lämpliga substrat. Vidare är de mycket artrika, vilket gör att det alltid finns ett stort antal
indikatorer på varje plats. Ett påväxtalgsamhälle representerar en summering av, och ger en
integrerad bild av, de miljöförhållanden som rått under algernas levnad. Algernas livslängd
varierar från art till art, och kan räcka från någon dag upp till flera år. De är en mycket viktig del i
näringsväven, dels som föda åt andra organismer, dels som syreproducenter.
8
Band av kiselalgen Frustulia erifuga från 6 meters djup.
Biomassa av påväxtalger
Påväxt av mikroalger på 6 m:s djup på Stenkalles grund 7 november 2010.
Foto:
Denna intressanta bild ovan ger intryck av en relativt kraftig påväxt men det rör sig huvudsakligen
om mycket tunna lager av mikroalger av stort antal olika former.
9
Totala biomassan av påväxten på olika djup vid Stenkalles grund år 2010 är mycket låg (se tabell
1 och Bilaga 4).
Tabell 1. Totala biomassan (g/m2) av påväxten på olika djup vid Stenkalles grund år 2010.
WGS 84 decimal
N
E
59.21163
13.28516
59.22141
13.29201
WGS 84 (Lat, Lon)
Latitud
Longitud
N59°12'41" E13°17'06"
N59°13'17" E13°17'31"
antal
stenar
5
5
djup
m
6
8,5
g alg/m²
medel
stdav
26,98
14,65
7,32
1,82
Kvalitativ bedömning av påväxtalger
Inledning
I EU: s ramdirektiv för vatten heter det bland annat att man skall säkerställa en god kemisk och
ekologisk status för hela Europa. I sjöar har man pekat ut fyra grupper av organismer som
lämpliga för att mäta den biologiska statusen:
1. fytoplankton (växtplankton)
2. makrofyter och fytobentos (makroskopiska kärlväxter och bottenlevande alger –
påväxtalger på botten)
3. bentiska evertebrater (bottenlevande ryggradslösa djur)
4. fiskfauna
Av dessa grupper är fytobentos, exklusive kärlväxterna, den klart minst kända och minst använda i
miljöövervakningen av sjöar. I Sverige är det bara i Vänern, Vättern och Mälaren som sådana
undersökningar har gjorts mer systematiskt, och dessa prov har insamlats från ett maximalt djup
av cirka 60 centimeter. De enda svenska undersökningar där det förekommer mer än någon
enstaka uppgift om bottenlevande alger djupare än en meter är Stålberg (1939, Vättern),
Quennerstedt (1955, sjöar i Långans vattensystem) och Kann (1993, sjön Erken).
Rödalgen bäckstenhinna fotograferad på sten och genom mikroskop.
I rinnande vatten har påväxtalgerna alltsedan 1980-talet varit en relativt vanlig organismgrupp för
att övervaka vattendragens miljökvalité. Under senare år har de bentiska kiselalgerna använts som
en standardmetod för att analysera statusen på rinnande vatten.
10
Sammanfattning algsamhället
Undersökningar av det bottenlevande algsamhället i sjöar är mycket ovanliga och studier på
större djup än cirka en meter är extremt ovanliga i Sverige. Därför vet vi väldigt lite om vilka
arter och i vilka mängder som finns djupare i sjöar.
Algsamhället på Stenkalles grund i Vänern visar på en intressant flora med några sällan eller
aldrig noterade arter av blågrönalger i Sverige. Om man bortser från kiselalgerna som av
resursskäl inte kunna undersökas fullständigt på mer än en nivå, så är artrikedomen störst på
den grundaste lokalen, d.v.s. 6 meters djup. På detta djup registrerades även flest intressanta
arter. En rödalg, smaragdpyssling som bara tidigare noterats i Vättern, frånsett ett stort antal
platser i rinnande vatten, registrerades på alla provdjup.
Kiselalgsamhället som endast detaljstuderades på prov från 8,5 meters djup tyder på ett
välbuffrat, något mesotroft vatten och en ganska stor artrikedom. Fem arter är sällan noterade
i Sverige och en art är alldeles nybeskriven.
Smyckesalgen Xanthidium antilopaeum var. hebridarum.
Bottenfauna
Abundans av makrofauna
Bottenfauna har studerats från tre lokaler med olika djup (6;8,5 och 10 m) (se Figur 1)
Bottenfauna på Stenkalles grund är fåtalig. Totalt hittades 59 individer av 10 olika arter i de 35
proverna från Stenkalles grund fördelade på följande systematiska sett (se tabell 2 och Figur 2 och
3).
Turbullaria
1
Tabell 2. Registrerade arter av bottenfauna vid Stenkalles grund år 2010.
ChironGossosOligocheta Gastropoda Isopoda
Summa
midae
matidae
arter
3
3
1
1
13
1
10
Biomassa av bottenfauna
De fåtal, oftast mycket små, individer av bottenfaunan som hittades i proverna från Stenkalles grund
är för få för att erhålla meningsfulla torrvikter ifrån. Men eftersom djursammansättningen i stort
sammanfaller med resultaten från Gässlingegrundet kan ett överslag av djurbiomassan på Stenkalles
grund göras utifrån antal individer och tidigare vägningar.
WGS 84 decimal
WGS 84 (Lat, Lon)
N
E
Latitud
Longitud
59.21163 13.28516 N59°12'41" E13°17'06"
59.22141 13.29201 N59°13'17" E13°17'31"
59.23672 13.31034 N59°14'12" E13°18'37"
antal
stenar
10
10
15
djup
m
6
8,5
10
bottenfauna ton/km²
medel
stdav
3,79
3,85
2,18
1,70
0,66
0,89
Kalkylen gav ca 2 ton torrvikt per km² som en beräkning för hela grundet. På Gässlingegrundet var
kalkylen för faunabiomassan 4,3 ton torrvikt per km² d v s mer än dubbelt så stor.
16
Fisk
Före och efter uppförandet av vindparken vid Gässlingegrundet har dykarklubben i Karlstad utfört
ett mycket stort antal dykningar i området. Målet var att först lokalisera lämliga platser för
uppförandet av kraftverken och efter uppförandet kontrollera fundamenten och kablarna från dessa.
Vid dessa kontroller har videofilmer använts i stor omfattning som dokumentation.
Ute på grundet är fiskar
inte vanliga. Ibland söker
sig fiskar till kablarna och
deras förankring, särskilt på
släta bottnar. Här ett par
exempel på fiskar som
hamnat på dessa filmer.
Övre bilden visar en gädda
och nedre bilden stjärten av
en lake.
Kring fundamenten har
däremot en hel del småfisk
observerats, då
fundamenten drar till sig
fisk på samma sätt som små
skär. Fisken söker sig till
skugga och lä för vind,
vågor och strömmar. På
övre delen av fundamenten
närmast ytan finns även
rikligt med påväxtalger
med påföljd att smådjur
och fiskar kan finna mer
föda
Foto:
Observationer av enstaka lakar ute på grunden är intressanta, om de leker här ute skulle
reproduktionen kunna lyckas. Laken vaktar sin rom och sina yngel därmed ökar chansen att undgå
decimering från stensimporna, grundens härskare och marodörer.
Enligt yrkesfiskarna sker fiske efter siklöja vid Stenkalles grund. Möjligen är förutsättningarna för
att leken skall ge ett lyckat resultat bättre här ute eftersom förekomsten av stensimpor begränsas av
bristen på föda under resten av året.
17
Figur 6. Antal individer av bottenfaunan vid Gässlingegrundet och Stenkalles grund (per m², medel
± stdav)
Larverna livnär sig i första hand som filtrerare och detritusätare i denna magra miljö, då bottnarna
vid de båda grunden är s.k. transportbottnar. På större djup övergår bottnarna i Vänern till
sedimentationsbottnar och då ökar också förutsättningarna för bottenfauna.
Grunda hårdbottnar med hög vattenomsättning är normalt högproduktiva områdeni exempelvis våra
kustvatten. I kustområdenaväxer skogar av alger och där frodas massor av filtrerande organismer
som musslor, sjöpungar, havs tulpaner etc. Dessa miljöer fungerar även som barnkammare och
jaktmark för ett stort antal av våra fiskar.
Att produktionen är så låg på Gässlingegrund och Stenkalles grund beror på att området är
näringsfattigt. Djur- och växtbiomassan följs oftast åt i en recipient. En högre växtbiomassa medför
vanligen också en högre djurbiomassa, d. v. s. att kvoten djur/alg är ungefär densamma. För djur
som t ex betar växter gäller oftast den så kallade Q10 regeln d. v. s. biomassan växtätande djur
motsvaras av en ca10 ggr så hög biomassa växter. Enligt dessa beräkningar är förutsättningarna för
produktionen av bottenlevande fisk, i första hand stensimpa, på Stenkalles grund låg.
Enligt Fiskeriverket lever stensimpan på hårda bottnar (grus och sten) i sjöar och vattendrag med
klart strömmande vatten. Den föredrar klart och syrerikt vatten och håller sig i regel relativt grunt, i
regel inte under 6 m. Kanske är större delen av Stenkalles grund för djupt för fisken.
19
REFERENSER
Bengtsson, R. 2001. Alger som fastnar på fisknät i Vänern, Mälaren och Hjälmaren. Vänerns
vattenvårdsförbund. Rapport 14.
Bengtsson, R. 2010. Påväxtundersökning i Vänern 2009 Mikroalg Rapport för Väners
vattenvårdsförbund. 39 s.
Kann, E. 1993: Die litorale Algenaufwuchs im See Erken und in seinem Abfluss (Uppland,
Schweden). Arch. Hydrobiol. Suppl. 97. Algological Studies 69: 91–112.
www.fiskeriverket.se/vanstermeny/fiskochskaldjur/arter/allaarter/stensimpa.4.36bbe77c11545cd713
78000838.html
Naturvårdsverket 2005. Bedömningsgrunder för makrovegetation i kust- och
Havsvatten.
Notini, M, 1980. Effects on Fucus macrofauna, In: NOAA The “Tsesis” oil spill. Report of the First
Year Scientific Study (October 26, 1977 - December, 1978). 269 pp. Ed by Kineman, J.J., Elmgren,
R. & Hansson, S. Boulder, Colorado
Notini, M. 2005. Dyk inventering av hårdbottnarna vid Gässlingegrund i maj 2005. Miljö & Natur,
21 s.
Notini, M. & Bengtsson Roland 2006. Dyk inventeringar av hårdbottnarna vid Gässlingegrundet
under 2005. Miljö & Natur, 31 s.
Stålberg, N. 1939: Lake Vättern. Acta Phytogeogr. Suec. 11. 65 s.
Quennerstedt, N. 1955: Diatoméerna i Långans sjövegetation. Acta Phytogeogr. Suec. 36. 208 s.
Stålberg, N. 1939: Lake Vättern. Acta Phytogeogr. Suec. 11. 65 s.
21
BILAGOR
Bilaga 1.
Noterade alger på borstade stenar från Stenkalles grund, Vänern 7 november 2010.
Frekvens: 1 = enstaka, 2 = flera individ, 3 = mer eller mindre vanlig
CYANOPHYTA (blågrönalger -bakterier)
6 m 8,5 10
m m
Chroococcales (Kokkala blågrönalger -bakterier)
1
Aphanocapsa
sp, cell 2 µm
Chamaecalyx
cfr swirenkoi ?
(Sirsov) Komárek et Anagnostidis 1
Chroococales
koloni, cell 4 µm
3
Chroococales
koloni, cell 5 µm
1
Woronichinia
naegeliana
Elenkin
1
Oscillatoriales (Kryptrådsalger)
Geitlerinema
splendida
(Grev.) Anagnostides
1
1
Komvophoron
sp
Anagnostides et Komarék
1
Leibleinia
cfr epiphytica
(Hieronymus) Compére
1
Microcoleus
paludosus
Gomont ex Gomont
1
Microcoleus/Trichocoleus nov sp ?
1
1
Oscillatoria
limosa
Kuetz.
2
3
Oscillatoria
tenuis
Ag.
3
1 3
1
Oscillatoria
sp B <5; L 7,5-11um
Oscillatoria
sp 5 µm
1
Phormidium
sp
1
Plectonema
tomasinianum
Bornet ex Gomont
1
RHODOPHYTA (Rödalger)
Achrochaetiales
Audouinella
chalybea
(Roth) Bory
2
2 2
Hildenbrandiales
Hildenbrandia
rivularis
(Lieb.) Ag.
1
HETEROKONTOPHYTA
TRIBOPHYCEAE (Gulgrönalger)
Tribonema
vulgare
Pascher
1
FUCOPHYCEAE (Brunalger)
Heribaudiella
fluviatilis
(Aersch.) Sved.
1
CHLOROPHYTA
CHLOROPHYCEAE (Grönalger)
Cladophorales (Grönslick m fl.)
Cladophora
sp
1
Chaetophorales (Hjorthornsalger)
Gongrosira
cf debaryana
Rabenh.
1
1
Chlorococcales (Kokkala grönalger)
Pediastrum
boryanum v cornutum
(Racib.) Sulek
1
Pediastrum
sp
1
Scenedesmus
sp
Meyen
1
Oedogoniales (Ringalger)
Oedogonium
sp 10 x 34 um
Link
1
22
Bilaga 2.
Kiselalger från 8,5 m djup vid Stenkalles grund, Vänern november 2010
Analys Sötvattenkonsult Bernt Sandell, Jönköping.
Frekvens: 1 = sällsynt ( < 1% ), 2 = ovanlig ( 1 -3% ), 3 = måttligt ( >3 - 10%), 4 = rikligt ( > 10% )
Mindre ofta noterade arter i Sverige har markerats med understrykning.
Släkte, art, variant
Aulacoseira. subarctica (O. Müller) Haworth
Achnanthidium minutissimum-gruppen
Achnanthidium caledonicum Lange-Bertalot, 1999
Rossithidium pusillum Round & Bukhtiyarova
Amphora aequalis Krammer
Aulacoseiraislandica sub sp helvetica (O. Müller) Simonsen
Aulacoseira pusilla (F.Meisteri)Tuji &Houki
Aulacoseira spp
Cyclotella cfr comensis Grunow
Cyclotella spp
Stephanodiscus medius Håkansson
Stephanodiscus parvus Stoermer & Håkansson
Fragilaria crotonensis Kitton
Karayevia clevei var clevei Round & Bukhtiyarova
Navicula cryptotenella Lange-Bertalot
Navicula aquaedurae Lange-Bertalot
Amphora spp
Gomphonema spp
Gomphosphenia lingulatiformis (Lange-Bertalot & Reichardt) Lange-Bertalot
Nitzschia dissipata var dissipata (Kützing) Grunow
Nitzschia spp
Amphora indistincta Levkov
Aulacoseira ambigua (Grunow) Simonsen
Cyclotella kuetzingiana Thwaites
Stephanodiscus neoastraea Håkansson & Hickel
Tabellaria flocculosa (Roth) Kützing
Eunotia minor (Kützing) Grunow
Frustulia amphipleuroides (Grunow) Cleve-Euler
Diploneis elliptica var elliptica (Kützing) Cleve
Gyrosigma acuminatum (Kützing) Rabenhorst
Amphora inariensis Krammer
Gomphonema auritum A. Braun & Kützing
Gomphonema insigne Gregory
Rhoicosphenia abbreviata (C.A. Agardh) Lange-Bertalot
Nitzschia sp ( J Ölkky sp Nr 1 )
Melosira varians Agardh
Cyclotella (Puncticulata) radiosa Håkansson
Cyclotella schumannii (Grunow) Håkansson
Discotella stelligera (Cleve & Grunow) Houk & Klee
Cyclostephanos dubius (Fricke) Round
Diatoma tenuis Agardh
Fragilaria capucina var capucina Desmazières
24
4
4
4
4
4
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
1
1
1
1
1
1
1
Fragilaria capucina-gruppen < 3,5µm bred
Fragilaria sandellii Jarlman
Ctenophora pulchella (Ralfs & Kutz.) Williams & Round
Eunotia pectinalis (Kützing) Rabenhorst
Planothidium exigua
Cocconeis placentula Ehrenberg
Navicula tripunctata (O. Müller) Bory
Navicula cf tripunctata / nova sp
Naviculadicta schmassmannii Hustedt
Brachysira microcephala (Grunow) Compère
Brachysira vitrea (Grunow) Ross in Hartley
Encyonema silesiaca var silesiaca Krammer
Encyonema ventricosum (Agardh) Grunow
Cymbella cymbiformis Agardh
Reimeria sinuata (Gregory) Kociolek & Stoermer
Gomphonema parvulum f parvulum (Kützing) Kützing
Gomphonema acuminatum Ehrenberg
Gomphonema brebissonii Kützing
Caloneis bacillum (Grunow) Cleve
Tryblionella angustata W. Smith
Surirella turgida W.M. Smith
Kiselalgen Cymatopleura elliptic med kloroplaster i viloläge
25
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Bilaga 3.
Stenkalles grund provtagning av stenar 7november 2011, makrofauna antal
Djup
stenyta
cm²
6
6
6
6
6
6
6
6
6
6
8,5
8,5
8,5
8,5
8,5
8,5
8,5
8,5
8,5
8,5
10
10
10
10
10
10
10
10
10
10
10
10
10
10
10
115,90
139,04
113,06
113,94
144,28
146,46
79,01
89,05
117,43
46,71
206,48
91,89
185,97
157,59
89,27
91,67
96,47
83,16
59,81
53,04
155,84
113,28
87,96
51,51
63,30
110,23
56,97
61,77
113,50
98,00
73,99
94,73
132,27
99,75
93,86
Summa
N=25
Pis
Turb
Chi
a1
Tri
Glo
Oli
a1
a1
ac2
a1
b1
a1
a1
b1
a1
aa2
ab2
a1
aaac4
b1
a1
ab2
ac2
Iso
a1
a1
a1
ab2
a1
c1
a1
b1
a1
a1
a1
a1
a1
a1
aa2
a1
a1
a1
a1
1a
aab3
a1
a1
a1
b1
b1
aa2
a1
stenyta
cm²
Pis
Turb
Chi
Tri
Glo
Oli
3627,20
0
1
15
0
27
6
%
0
summa
%
Gast Ase
1,69 25,42
Maskar
7
11,86
0
45,76
Insekter
42
71,19
26
Gast Ase
5
10,17 8,47
Kräftdjur
10
16,95
0
djur tot
4
3
3
2
0
3
3
1
7
6
2
3
3
0
2
3
1
4
2
0
0
1
0
1
0
0
1
1
0
0
0
2
0
1
0
Iso
djur tot
5
59
0
8,47
Snäckor
0
0
100
djur tot
59
100
Bilaga 4
station
A
A
A
A
A
A
A
A
A
A
B
B
B
B
B
B
B
B
B
B
C
C
C
C
C
C
C
C
C
C
C
C
C
C
C
A+B+C
Stenkalles grund provtagning av stenar 7 november 2019, beräkningar
djup m
stenyta cm² djur tot
k ger m²
Tot tv g
g alg/m² tot ant/m²
6
6
6
6
6
6
6
6
6
6
8,5
8,5
8,5
8,5
8,5
8,5
8,5
8,5
8,5
8,5
10
10
10
10
10
10
10
10
10
10
10
10
10
10
10
115,90
139,04
113,06
113,94
144,28
146,46
79,01
89,05
117,43
46,71
206,48
91,89
185,97
157,59
89,27
91,67
96,47
83,16
59,81
53,04
155,84
113,28
87,96
51,51
63,30
110,23
56,97
61,77
113,50
98,00
73,99
94,73
132,27
99,75
93,86
Summa n=25
stenyta cm²
3627,20
4
3
3
2
0
3
3
1
7
6
2
3
3
0
2
3
1
4
2
0
0
1
0
1
0
0
1
1
0
0
0
2
0
1
0
djur tot
59
86,28
71,92
88,45
87,77
69,31
68,28
126,56
112,29
85,16
214,09
48,43
108,82
53,77
63,46
112,02
109,08
103,65
120,25
167,21
188,54
64,17
88,28
113,68
194,13
157,98
90,72
175,54
161,89
88,11
102,04
135,15
105,56
75,60
100,25
106,55
27
0,289
0,145
0,134
0,362
0,238
19,733
18,351
15,047
30,827
50,953
0,072
0,052
0,045
0,052
0,049
7,854
5,390
5,411
8,695
9,238
345,12
215,77
265,34
175,54
0
204,84
379,68
112,29
596,11
1284,53
96,86
326,47
161,32
0
224,03
327,25
103,65
481,00
334,42
0
0
88,28
0,00
194,13
0,00
0,00
175,54
161,89
0
0
0
211,13
0,00
100,25
0
tot ant/m²
6565,43
